slägtet, att skada vore, om en så gagnand anstalt ej fortfarande i hufvudstaden skull ega bestånd. Ett bleklagt nej! var drätselnämnden: enda svar på den välmenta skrifvelsen. Icke ett enda skriftligt ord, inte en vanlig höflighetsbetygelse. Detta tillfälle att för godi köp kunna åt kommunen bibehålla en inrättning, som visat sig så nyttig och som :i kommunens hand lätt kunde blifva ännu mera tillgänglig äfven för mindre bemedlade ansågs ej värdt att ens upptagas till pröfning. Denna lilla vackra inrättning, som säkerligen varit för mången ung flicka en kär tillflyktsort under de varma sommardagarne, skall således nu bortsäljas och måhända förstöras. När jag betänker, att under de 10 år, som denna inrättning utöfvat sin verksamhet, hundradetals unga flickor der vunnit helsa och stärkta krafter; att öfver tusende fattiga flickor fått kostnadsfritt deltaga uti de uppfriskande simöfningarne; att ingenting, enligt mitt förmenande, i så hög grad förmår motverka den öfverklagade bleksoten och svagheten hos uppväxande flickor, som simning, samt slutligen, att öfverygalsen om nyttan och nödvändigheten af lylika inrättningar synes mig nu hafva spridt sig till hela befolkningen; så kan jag icke tro, att Stockholm verkligen hädanefter skulle blifva i saknad af en ändamålsenlig simoch badinrättning för fruntimmer. Jag tror och hoppas derföre, att då det gamla bolaset nu upplöses, ett nytt skall bildas som fvertager och utvidgar den inrättning som innes och hvilken, om den, såsom det är inledning hoppas, får flyttas till någon lätare tillgänglig plats, säkert skall, i ännu ikare mått, visa sina välgörande verkningar. Jag vågar alltså framställa en vördsam uppnaning att behjerta denna angelägenhet och cke läta en inrättning gå under som är för ulmänna sundheten af så stor betydelse, helst n mångårig utöfning af läkarekonsten lärt nig, att det i många fall är lättare att förekomma än att bota sjukdomar och att för letta ändamål välinrättade siminrättningar orde intaga ett bland de främsta rummen. F. A. Cedersciöld.