Aftonbladet – 2 september 1868, sida 3

alt, SUNdeS tall l0rcRgacnde ar, ar det atv TOrutse, a ick I fodertillgången blifver otillräcklig för framfödand att) af vanligt antal kreatur under vintern, i följd hvars ter många torde blifva nödsakade att, till förekor -ad ) mande af foderbrist, redan under instundande höt rn, förminska sina ladugårdar. arhå frosssrslötsintn otne an ör Expositionen i Havre. te, (Från Aftonbladets korrespondent.) gt XIV. ng : en Den 20 Augusti. ne Kommer?... Kommer inte? ... 0. s. Vv. Det är hvad expositionsbestyrelsen med be: kymmersam min frågar sig då den ser da; efter dag försvinna utan att något vidare af höres om kejsarsns beramade besök härstädes. Han kommer inte gäckas parisertidningarne. Han måste komma. Han har jt så godt som lofvat., svarar Havrepressen Och undertiden göras en mängd privata ut äggningar öfver den möjliga orsaken till detta förtretliga uteblifvande. Redan förlidet år då expositionen beslöts anhöllo vederbörande att få ställa sitt verk under kejsarens och den kejserlige prinsens beskydd, hvilket också beviljades, ehuru jag ännu ej kunnat upptäcka hvari detta beskydd egentligen består eller hvilka fördelar det medbragt, men det kommer möjligen i sinom tid att visa sig. Allt efter som tiden för expositionens öppnande palkades uppgjordes förslager till de många lockmedel som skulle användas att dra folk till densamma och deribland kom också talet på en visit af kejsaren. Det skulle minsann höja dess aktier betydligt. En deputation afskickades enkom för detta ändamål till Paris. Den blef visserligen nådigt mottagen men kunde blott erhålla ett halft löfte om besöket. Kom så invigningsdagen. Då kejsaren dagen förut for till Rouen hoppades, eller kanske snarare fruktade man, att han skulle komma hit för att öfvervara högtidligheten, ty nekas kan ej det icke besöket just då fallit sig temligen olägligt enär expositionen öppnades med nästan toma väggarne. Lyckligtvis slapp man undän med blotta förskräcI kelsen. ). Frågan lärer dock ha varit på tapeten och I kejsaren skall hos prefekten hafva gjort sig underrättad om huruvida det lönade mödan att utsträcka resan äfven till Havre, hvarpå I denne säges ha svarat att det-ej vore värdt Jatt deplacera sig för en dylik bicoque, och så for kejsaren till sitt land igen. ). Men hvarföre yttrade sig pretekten så förklenligt om Havre? Ja, det har sin egen bistoria. Fråga är nemligen väckt att at Havre med kringliggande område bilda ett särskildt departement med sin egen marinprefekt. Ronenprefekten skulle sålunda se sin domvärjo betydligt förminskad och deraf hans dåliga lynne. andra sidan påstås kejsaren sjelf ha ett horn i sidan till Havre, der han vid ett föregående besök ej blifvit fullt så entusiastiskt mottagen som han väntat. Kanske hafvets friska vindar verkat välgörande äfven på det andliga helsotillståndet. Skola tidningarne betraktas som opinionens målsmän äro likväl åsigterna delade. Den ena le Journal är visserligen litet demokratisk af sig, men så är i stället den andra le Courrier så innerligt servil att den endast med en helig fasa kan tala om opposition. Och det kejserliga besöket? Ja det står ännu i vida fältet. Men expositionsbestyrelsen som byggt mycket på detta besök är förtviflad och haf nu beslutit göra slag i saken. En formlig petition skall afsändas. En ödmjuk adress är uppsatt och framlagd till undertecknande och sedan den betäckts med tusentals namn, som man hoppas erhålla, skall landets fader förmodligen låta sig bevekas at sina trogna barns ön. Emellertid firades Saint-Napoleon den 15 Augusti, Frankrikes nationalfest, med all den ståt som staden förmådde frambringa. Den franska kalendern har så stort förråd på helgon att det ofta finnes en tre å fyra för samma dag. Så är denna dag egentligen Marie Himmelsfärd och räknas som alla Mariors namnsdag. Till Napoleonsdag har den troligen blifvit utsedd med anledning af den förste Napoleons födelse den 15 Aucusti 1769 och för att jemka ihop åsigterna har dagen helgats åt Saint-Napoleon, Neopole eller Neopolus, martyr i Alexandria under Diocletianus, ett mindre framstående och mindre kändt helgon, kanske mindre saligt när allt kommer omkring, hvarför det ej åtnjuter äran af någon speciel fest. Detta gör också att under det dagen allmänt är känd som Marie Himwmelsfärd, om man frågar: Nå, men hvarför är det nu Napoleonsfest tillika, man vanligen får till svar: Ma foi, je nen sais rien. Dagen firas emellertid som sagdt öfver hela Frankrike och programmet är öfver allt ungefär detsamma. Redan klockan sex på morgonen underrättas man genom kanonsalut att en stora dagen är inne. Invånarne icke precis åläggas men inviteras, att pryda sina hus med flaggor och att illuminera på qvällen. På alla offentliga platser uppresas höga master prydda med namnchiffer eller vapensköldar och svajande baner. Te Deum i kyrkan, dit alla såväl militära som civila auktoriteter begifva sig i procession. Derefter revy med all den militär som fn-. nes till hands, här bestående af några komih panier linietrupper, i garnison dels inom staden, dels i dess begge skyddsvärn, fästena , d Sainte-Adresse och Tourneville; de oundvikliga Sapeurs-Pompiers i sina blankskinande messingskaskar samt Tullbrigaden. Gratisrepresentation på Stora teatern, hvartill publiken börjar ställa sig i kö redan ti-v digt på morgonen. Att de vid detta till-t fälle kunna räkna på fullt hus och tacksam li publik är ert. För dem som ej lyckats fi tränga sig inom Thalias portar gåfvos offent-k liga föreställningar under bar himmel af enn akrobattrupp och en trollkarl på serskilda estrader. a ett annat håll kapplöpning och Velocipeder, det nya behändiga fortskaffningsmedlet som med hvarje dag blifver allt mer pen vogue. Dock hade endast trenne amatörer här infunnit sig att täfla om de utsatta priserna, men desto mera spektatörer. Öfverallt folkträngsel och öfverallt gratis. De funnos till och med som drefvo de kom