Aftonbladet – 2 september 1868, sida 2

Sålunda njöt hvar och en på sitt vis af den herrliga gudagåfvan och ville säkert icke utbyta den mot hvarken guld eller juveler. Hela aftonen föllo små välgörande, uppfriskande skurar, och dessemellan tittade solen fram och tusendubblade genom sin glans dropparnes klarhet. Slutligen upphörde regnet helt och hållet och vi instufvade oss åter i vagnarne, efter att ännu en gång ha-beskådat slottet och dess vackra omgifning. Jag cederade denna gång höhäcken, kännande i löften stt småherrskapet skulle bli oroligt och bråkigt på aftonen. Visserligen påstå alla mammor under dylika förhållanden att det. bara är derföre att de äro sömniga, och det kan nog hända, men säkert är att det ej låter mindre illa för det, och att hvar och en, om man kan, tar sin Mats ur skolan. Jag satt således lugn i en droska och beundrade tyst en vacker profil — en fruntimmersprofil. Det var min högra grannes; må hon förlåta mig att jag sqvallrar om det. Jag förmodar att hon hört den saken förr och med åtskilliga vackra tillägg — för en 40 år sedan. Jag kan ej hjelpa attjag finner en stor njutning i att beskåda ett vackert ansigte, vare sig gammalt eller ungt. Midt emot mig hade je en glad och frisk landtlig ungmö, utan krinolin och utan snörlif, men med röda kinder, och kraftfull och dock smidig växt. Det var ett riktigt nöje att se på henne. Också delade jag min uppmärksamhet samvetsgrannt mellan båda mina reskamrater. Min vis-å-vis satt der så solbränd och hjerteglad och strök med bara händer undan det ljusbruna vågiga håret, hvaraf en liten envis unge till lock nödvändigt ville ligga och gunga öfver pannan. (Forts. följer.)