Aftonbladet – 1 september 1868, sida 2

begrepp. Åtskilliga bibliska både menskliga och djuriska figurer finnas der stickade i silfver och guld på botten af guldgult siden, och klockaren berättade med en viss stolthet i det han försigtigt hoplade den dyrbara graunlåten att en evgelsman bjudit derför en otrolig summa, men utan framgång, Vidare finnes der — och det är ksnske det allra märkvärdigaste — i ena hörnet en stor, rund sten, liggande löst på golfvet. och om hvilken klockaren berättade, att den egentligen hörde till ett berg på ön, i hvilket fanns en fördjupning, der den passade. Huru stenen först fått en så besynnerlig plats som sjelfva sakristian, sade han sig icke ha reda på, men hvad han med säkerhet visste, och hvad han nu med den allvarsammaste och rovärdigaste min berättade var deremot det, utt man flera gånger försökt att bära bort len till berget, men — följande morgon fanns len i sakristian igen, och det fastän klockarn och ingen annan haft kyrknycklarna om hand. ch härvid såg han på oss på ett sätt som m han velat fråga huruvida vi kunde fördara ett sådant förhållande; men det kunde i naturligtvis icke. Ja, sade han, tillfredsställd, så är det mellertid! Att komma fram med någonting så vanelgande och — troligt, som att stenen un— ler århundraden svarfvat just den håla i erget, dit den hörde — måhända sjelfva tyssby. gryta — (den stora jättegrytan på p) och att den af någon spektakelmakare arits hem till sakristian igen sedan en ordingsman och kanske naturforskare lagt den bergshålan, bade varit skada. Klockaren ar så Jycklig i sin tro, så stolt öfver att a något så underbart att berätta om den amla att till och med den störb ifrare för fölkuppbysningen vikti Vetärikt