Aftonbladet – 31 augusti 1868, sida 3

SNnNNNNNllll!tttt!! T TTT TS lika gamla borgar, hvilka århundraden igenom bibehållits inom samma slägt. Det är någonting på samma gång rörande och storartadt denna veneration för förfädernas hemvist, någonting som verkligen ställer dessa gamla adliga ätter ett steg framom vår hederliga Petterssonska familj, som säljer nära på alling till den mestbjudande. Det äricke utan en viss känsla af vördnad jag bestiger ett lylikt område, der tusentals minnen hviska ar allber och korridorer, ur fönstersmygar och tornkamrar. Porträtter af sköna unga fröknar med långa, åtsittande lif och blommor i de välformade händerna blicka en till mötes från de höga salarne; stolta riddare med blänkande harnesk och sirliga kavaljerer i pudradt hår, guldbroderade drägter och leende miner sitta som de suttit århundraden genom, under det deras originaler, efter att ha lefvat och älskat och sjungit sin sång,, wu förmultna i de tysta grafkoren, gömda, men icke glömda, åtminstone icke af sina. efterkommande, som med vördnad och kärek blicka upp till dem, hvilkas lefnadsöden le känna så väl, hvilkas dygder de önska illegna sig, och hvilkas fel man, med prisrärd glömska oftast alls icke vidrört för det yngre slägtet. Engsö imponerar icke genom skönheten i sin byggnadsstil, om deri ens; innes någon egentlig stil, hvilket jag beviflar. Det är en tung och kolossal fyrcant utan borggård, ja, jag tror, utan någon sård alls, och vid sidan af hufvudbyggnaden n mindre tvåvåningsbyggnad, hvitrappad och reflig, tydligen uppförd i nyare tider och peräknad för gäster och tjenstpersonal. Ett orn smytkar Engsö och bidrager till att det ia ser vörtnatlsbjudande veck väldigt ot. träns. följerk,