Aftonbladet – 31 augusti 1868, sida 3

På den der,, svarade värden och pekade på en kolossal färja, som låg vid stranden. Vi köra ned med hela ekipaget — det går som en dans,, försäkrade han. Det lär väl bli Neckens polska då, merade jag med fasa och tittade på den till itseendet bräckliga färjan, bräcklig, jemförd ned vår himmelshöga höhäck med alla elfva plantorna i — jag tror de voro elfva — och alla stora dessutom. Jag skall be att jag får stiga ur åtminstone, anhöll jag, och stå bredvid ekipaget på färjan. Det blir inte så inkrångladt. Jag släpptes ut på begäran och åsåg icke utan häpnad hur den tunga vagnen styrde från en backsluttning och direkte ned på färjan, hvars grofva kettingar skramlade hemskt för mina öron. MHästarne, vanda vid denna slags manöver, stodo stilla som lamm och läto de två karlarne, som rodde färjan; lägga en bom framom och en bakom dem. Nu först vågade jag mig dit (du känner af gammalt min hjeltenatur!), och roddarne, placerade utom den eftersta bommen, började ro med ett par åror, som kunde anstått det värsta sjötroll. Det gick, fast det icke ick fort, och oskadda uppnådde vi andra stranden; hvarefter roddarne återvände med färjan och öfverförde det andra sällskapet. En sådan färd har jag aldrig varit med om, och har du det icke heller, så kan du göra mig det nöjet att förvånas. Efter att ha rest ännu ett godt stycke, skymtade det samla Engsö fram mellan trädmassorna. Jag sade det gamla, och jag kan stå till det, lå jag omtalar att det byggdes i början af 1200-talet. Förstås att det undergått en hel hop förändringar setlandess, men, i alla all, då trädde. det först i dagen. då vet si