Aftonbladet – 31 augusti 1868, sida 3

LM nn dockor och bollar och tennsoldater och allt hvad rariteter de egde. , Följande dagen skulle vi, tillika med grannarne, resa öfver sundet och bese Engsö, det gamla Piperska herregodset. Detta var emellan vederbörande aftaladt innan vår ditkomst och vi hade ej annat att göra än bifalla, hvilket vi ock gjorde med nöje. Dagen uppgick strålande skön. Den snälla värdinnan rustade med korgar och vagnslådor, tänkande på vår lekamliga trefnad. Jag roade mig med att på pianot återupplifva alla gamla melodier jag kände, barnen jublade öfver att få åka och klockan 11 kommc grannarne, som äfven i sin tur fått främmande, uppkörande på gården. Det blef presentation af och det under lust och gamman; det var som om man sett hvarandra i tio år. Enkla, glada menniskor allesammans och med en välsignad svärm af små solbrända, trefliga plantor. Hvar skola alla åka? tänkte jag i mitt sinne. Onödig fruktan. En rymlig höhäck, klädd med ångande björklöf och blommor och försedd i botter med halm och kuddar, tog emot en hel församling af både stora och små. Droskan val qvar och i den tillbjöds min vän och mig lats. För ingen del! Hade man den lycan att vara på landet, skulle det vara landtligt allt igenom, tyckte vi, och krånglade oss helt förtjusta upp i denna löfsal på hjul, som snart rullade af. Det var ett skrik och ett skratt och en fröjd på de små! Och vi stora, vi sjöngo som lärkan i sky, den ena lilla sången efter den andra. Det var ej möjligt att vara tyst. Värden, som skötte tömmarne, stämde in, och hela färden var så glad, som blott en färd på landet kan vara et. Snart paa framme vid sundet. för KÖPS Ae gg fr Hur