Aftonbladet – 29 augusti 1868, sida 3

j . I för Bern, hvarifrån den engelska beskickninge befordrat honom hem till en sinnessjukdoms anstalt i England. Krönika. I måndags afton väntade man den hög tidliga stunden då vår kungliga opera skull öppna sina portar, men oförutsedda hinder; nödsakade direktionen att uppskjuta förste representationen till onsdagen. Hvilka dess: hinder voro känner man ej med säkerhet men de väl underrättade påstå, att ett pal af artisterna icke infunnit sig å den förste utsatta repetitionen. En glädjande nyhet vid säsongens börjar var attt biljettpriserna blifvit nedsatta. Publiken applåderade i förtid och beredde sig att genom flitiga besök visa sin tacksamhe denna länge önskade reform, Teatervännen lade sina 2 rdr i beredskap, för att få I vara med på den första representationen, ty det högre parkettpriset (3 rdr) skulle tagas blott vid de representationer, som erfordra större omkostnader än de vanliga. Men när onsdagen kom ramlade publikens illusioner, ty priserna voro de högre: Figaros bröllop utgjorde spektaklet, och inger .I kunde utfundera hvad man hade för skälatt anse denna representation som en af dem hvilka erfordra större omkostnader. Fröken Memsen sjöng grefvinnans och fröken Söhrling pagens parti. Således hade man ej primadonnornas höga arvoden att skylla på. Ej heller förekomma i operan någon lovanlig mängd af statister, hvilkas aflöning förhöjer dagkostnaden, och inga nya dekorationer eller kostymer hade orsakat någon utgift. Till att börja med trodde man det vara direktionens mening, att icke taga de lägre priserna annat än vid dramatiska spektakler inom operans lokal, men vid fredagens representation (operetten Joconde och baletten Idealet) voro biljettprisen de lägre, hvarför publiken -ännu sväfvar i ovisshet om en sak, som borde blifvit den meddelad på samma gång som man tillkännagaf att högre och lägre priser komma att omvexla. Följden af detta nya missgrepp visade sig också i onsdags afton, ty salongen var icke ens till hälften besatt, och de tomma bänkarne erbjödo en melankolisk anblick, då man betänkte att det var säsongens första representation. De uppträdande artisterna helsades med lifligt bifall och de välkända tonerna bidrogo under aftonens lopp att höja stämningen inom salongen, men kunde dock icke helt och hållet förjaga det intryck af obehaglig öfverraskning, som kom öfver mången vid åsynen af de glesa raderna af åhörare. Just som jag lemnade teaterns förstuga hörde jag en bekant yttra den förmodan, att de högre priserna för aftonens spektakel härrörde deraf att säsongen öppnades på en onsdagsafton. Denna tanke ser garska trolig ut då man vet att onsdagsqvällarne äro bestämda att spela en stor roll inom teatersalongen under kommande vinter, ty det är ju då abonnenterna skola njuta af den oskattbara lyckan att se kunglighetens sol stråla ned öfver sina hufvuden. Måhända hade man hoppats att blotta tanken på onsdagens kommande betydelse skulle förmå publiken att icke så noga se på riksdalern. Under inöfning på stora teatern är skådespelet Elfjungfrun, som kommer att blifva galaspektakel vid det väntade furstebesöket. Den agen torde man kunna räkna på fullt hus, men säkert blir det det första. Dramatiska teatern kan deremot med skäl hoppas på talrika besök, ty der äro priserna ständigt de lägre. Första spektaklet i torsdags afton gats visserligen för halft hus, men det berodde af det dåliga valet af pjeser. Man gaf nemligen den föråldrade Morbror Pehr och De båda döfve, som för längesedan spelat ut sina roller. Bättre blir det välnär Min ros i skogen och De nygifta åter visa sig och allra bäst när den nya repertoiren blir färdig. Artisterna emottogos vid deras entrå med värme af publiken, särdeles hr Knut Almlöf, som nu öfvergifvit Sverges mest bildade publik för att åter fröjda oss Stockholmare med sina tälanger. Apropos om bildning och intelligens, så tycks man i provinsstäderna vara öfverens om att hvar dessa mensklighetens prydnader finnas, men icke är det i Stockholm. För några dagar sedan erhöll jag ett anonymt bref, som tydligt och klart bevisar bur djupt hufvudstaden sjunkit. Detta bref är också ett stilprof af dem som förfäkta Hästvännernas sak, och det vore verkligen skada att undanhålla läsaren den humoristiska episteln, hvarför jag här vill citera den: Göteborg den 17 Aug. 1868. Herr Richard! Man har läst er dumma uppsats mot Häst. vän och Kapplöpningarne, och kan icke annat än medge, att det skulle vara i det moraliskt ruttna och sedeslösa Stockholm, i detta vårt lands förvekligade Sodom, en Snobb skulle finnas, med panna nog hård (enfaldig och dum!) att nedgöra sporten — detta Old Englands ädla och stolta folknöje. är sa med vårt usla eländiga Stockholm, det har ingenting lärt och ingenting glömt, och är derför gerna värdt det öde och den undergång det snart skall gå till mötes. Var förvissad herr R. att om man i den såkallade hufvudstaden Stockholm ej kan fatta vigten af Sportväsendet, det i alla fall kommer att finna en tillflyktsort uti handelns, industriens, intelligensens och allmävandans hufvudsäte i norden, Skandinaviens blifvande hufvudstad, det stolta, rika och mäktiga — Göteborg! — Der skall engang de skandinaviska kejsarne, omgifna af allt hvad norden har ädelt och hyfsadt, finna en fristad för ridderliga bedrifter och manliga idrotter. — Men det l: Kom ihåg det — herr Richard — Harhjerta. — I dont no — Säkert gör detta bref ett lika djupt intryck på läsaren som det gjorde på mig. Man tycker sig se hur förintelsens afgrund alltmera öppnar sig för att sluka vår kära hufvudstad. Vi, den förtappade stadens förtappade invanare döra häst i att redan kläda ocgc i