Aftonbladet – 29 augusti 1868, sida 3

ee ARTER SUMTERAVEERE) SVPPRER PEST efter det sist fallna regnet uppfriskats be tydligt. Under denna och förflutna veck: har enhvar här i nejden redan sått, och vä derleken var, efter det senast fallna regnet gynnsam derför. Äfven torde de flesta hafv: sått med nyråg, alldenstund den erhölls si tidigt. -v UTRIKES. SYD-TYSKLAND. Den 17 dennes skulle en kongress af de tre sydtyska staternas krigsministrar sammanträda i Minchen för att behandla frågar om vidmakthållandet och utvidgandet af förbundsfästningarne Ulm, Rastatt och Landau Föga utsigt synes dock vara förhand att denna fråga skall erhålla en gynnsammare lösning än det i Juni detta år omtalta förIslaget att upprätta en sydtysk militärkommission, hvilket strandade på Badens motstånd. Vid krigsministerkonferensen förkastar Baden allt hvad som möjligtvis kunde väcka misshag i Berlin, medan Baiern och I Wirtemberg vägra att ingå på den badensiska krigsministerns förslag. Baiern skulle helst vilja rasera Landau, hvilket Baden (Preussen) motsätter sig med mindre en annan stark vapenplats blir upprättad vid Rhen, hvartill alla tre staterna skulle lemna sina bidrag. Då Baden icke vill deltaga i kostnaderna för fästningen Ulm, vilja Baiern och Wiärtemberg ej heller bidraga till utgifterna för Rastatts vidmakthållande och utvidgning. Vid den för några dagar sedan firade 50-åriga minnesfesten för Badens konstitutionella författning utbragte badensiska krigsministern general Beyer — såsom bekant intill 1867 general i preussiska armen — en skål för ett starkt och enigt Tyskland och uttalade sig i fullkomligt preussisk anda genom att framhålla, att preussiska och tyska intressen äro ett. I Sydtyskland är visserligen befolkningens öfvervägande del af motsatt mening (man erinre sig skyttefesten i Wien), men den fullkomliga bristen på organisation och enighet hos det antipreussiska partiet i Baden, Baiern och Wirtemberg gör, att Preussen nästan i hvarje fråga af betydenhet kunnat genomdrifva sin vilja. Det torde således med fästningsfrågan knappt gå annorlunda än med frågorna om tullföreningen och tullparlamentet: de bli slutligen redskap i den preussiska politikens hand. De nordtyska bladen yttra icke utan skäl en viss tillfredsställelse vid betraktandet af det fortfarande splitet i Sydtyskland, som i så hög grad måste lätta genomförandet af den preussiska politikens planer. ÖSTERRIKE. Om öppnandet af de 17 vestösterrikiska landtdagarne den 22 dennes föreligga nu närmare underrättelser. Den mähriska landtdagen i Brinn måste strax efter öppningshögtidligheten uppskjuta sina förhandlingar, då de czechiska och feodala deputerade hade uteblifvit liksom i Prag, och de qvarblifna tyska landtdagsmedlemmarne icke voro talrika nog för att fatta något giltigt beslut. Emellertid väntar man, enligt de wienska tidningarne, att det tyska partiet i Mähren skall talrikare infinna sig, så att lagstiftningsarbetet kan begynna. I Prag hade de czechiska medlemmarne kommit öfverens om att icke in corpore öfvervara öppningshögtidligheten, utan att genom en deputation af tre medlemmar (Palacky, Pstross och Kratocvil öfverlemna en protest till ordföranden. Då detta var gjordt lemnade de tre nämnde deputerade salen. Protesten blef icke en gång uppläst, utan ordföranden inskränkte sig till att meddela, att en del medlemmar hade anmält sin frånvaro. Det är för öfrigt ögonsynligt, att regeringen i Wien företrädesvis fästat sin uppmärksamhet på Prag, och att den beslutit sätta hårdt mot hårdt. Den har sålunda utnämnt en utpräglad tysk partiman, dr Banhans, till kommissarie vid landtdagens förhandlingar. I czechernas och aristokratiens passiva motstånd deltager också det högre presterskapet i Böhmen. Erkebiskopen af Prag, furst Schwarzenberg, förrättade sålunda den kyrkliga akten, som föregick landtdagens öppnande, men lemnade salen då sessionen skulle begynna. De wienska bladen äro naturligtvis ytterst förbittrade öfver czechernas motstånd och uppmana regeringen till hänsynslös energi. Presse jemför Vestösterrikes inre förhållanden med en sjudande hexkittel, i hvilken de feodala och ultramontana röra med välbehag. Bladet fortfar derefter: Regeringen står som en likgiltig åskådare med korslagda armar. Men allmänheten rjar frukta, att den utsträckta frihet, som författningen medgifver, blott blir begagnad af hennes fiender för att tillintetgöra och kullkasta henne. Allmänheten spörjer förgäfves, om statsgrundlagen icke lemnar ministeren Auersperg vapen i händer till att göra slut på detta afskyvärda oväsen. I Lemberg har den galiziska landtdagens öppnande försiggått utan vidare demonstrationer, men genast vid första sammanträdet ingaf deputeraden Smolka ett förslag att landtdagen skall förklara resolutionen af den 2 Mars 1867, enligt hvilken man beslöt att sända delegerade till riksrådet i Wien, för ogiltig, och att de då valda delegerade skulle nedlägga sina mandater. Det påstås emellertid, att Smolkas förslag blifvit mottaget med köld af majoriteten. Enligt en korrespondens från Wien af den 22 dennes till Hamb. Nachr. skall det vara ministerens afsigt att visa sig så eftergifvande som möjligt mot polackarne, då författningen skulle komma i en mycket kinkig ställning om äfven Galiziens representanter beslöte afhålla sig från riksrådet. SCHWEIZ. Ryktet om ett attentat mot drottning Vietorias lif har, enligt hvad numera blifvit officielt upplyst, uppstått derigenom, att en, stnnbsförvirrudd togelsnfan Vil nämn Churlös OA RR STOR OK