Aftonbladet – 28 augusti 1868, sida 3

gar med jordgubbar, hvilkas sköna doft tilldrog sig i högsta måtto vår uppmärksamhet. Vi ledo riktiga Tantaliqval, och. under sådana omständigheter har man kanske mindre öppet sinne för sina medpassagerare. Men sa mycket mins jag, att på däck spatserade af och an en ovanligt stor och fet herre med ett innerligt godmodigt ansigte, och att jag tyckte synd om honom, som skulle släpa -på en sådan korpus i 40 graders värme. Skall han inte sätta sig någon gång, tänkte jag medlidsamt, och jag hade inte väl tänkt denna tanke till slut, förr än han till min fasa gjorde min af att sätta sig på — en liten pojke, som sof oskuldens sömn i en gammal kapprock på en af sofforna. Med ett skri af fasa rusade jag upp och fattade honom i armen, hindrande honom att begå ett mord; men aldrig skall jag glömma de runda, förvånade ögon, med hvilka han betraktade mig, och som kommo mig att utbrista i det hjertligaste skratt och med detsamma peka på den räddade oskulden, som fortfor att sofva. Nu skrattade han sjelf lika ohejdadt och likaledes gjorde några af passagerarne, som sutto midt emot och som hört det förfärliga nödropet samt sett mig rusa på den okände, utan att de kunnat begripa anledningen till någotdera. Detta var en liten extra muntration i den qväfvande hettan och förmådde till och med att ur sitt ljufva dolce far niente uppväcka en passagerare, öfver hvilken — jemte hans sällskap — jag, oaktadt jordgubbarne, haft åtskilliga funderingar. Jag kan nemligen; då jag är ute och reser, aldrig underlåta att bilda mig en hop föreställningar öfver mina medresandes stånd, vilkor, temperament och öfriga förhållanden. För att nu återgå till den sistnämnde, så hade han hela Guds långa eftermiddagen legat orörlig och halfsofvande