T SS STOCKHOLM den 28 Aug. Hamlegården. Med anledning af den nyss slutade utställningen, företrädesvis af trädgårdsskötselns alster. (Slut fr. gårdagsb.) Tänkom oss nu Hufolegården utsmyckad med allt detta! Vi inträda genom tvenne portar i denna rymd af innemot 30 tunnland. Alleer af sekelgamla, högväxta träd, erinrande om en kunglig vård — fordom, sträcka sig genom densamma, erbjudande skugga och svalka åt de här lustvandrande. Hvart ögat ser möter det föremål för beundran och medel till bildning. Här ljufliga gräsmattor, leende smålunder af främmande träd från främmande länder, saftiga grupper af frodiga bladväxter, strålande flockar af sköna blommor, en och annan mera tristående planta af vigt eller intresse för menniskan och karakteristiska profstycken af främmande länders natur, derpå inhägnader för olika slags djur, burar för fåglar, kaskader och vattenspeglar för sjöfåglar; öfverst uppe på höjderna ett palmhus med den tropiska verldens underbara växtformer, ett mindre museum innehållande prof af naturens, historiens och konstens minnesmärken, en större koncertsal, ett industripalats i ej alltför kolossala roportioner — och på en annan sida af lenna d en sommarteater, en karusell, en rutschbana, med ett ord litet af hvarje, som kan upprättas för folkets hvila och arbete så i kroppsligt som andeligt hänseende. Och högst uppe, vid slutet af midtelallen, omgifven af dessa odlingar, dessa anläggningar, dessa samlingar resa vi Linnds byst — och kalla Humlegården hädanefter Linnes plats — en herrlig vis-å-vis till Berzelii plats vid andra ändan af Norrmalrisgatan! Men; frågar man: lämpar sig Humlegården för allt detta, och är den ej alltför aflägsen på Norr för att blifva besökt? Vidare, hvilka oerhörda medel skola ej härtill erfordrås, och hvarifrån taga dem? Och slutligen: är det af något gagn att skapa allt detta bara för folket? Blott ett par antydningartill svar på dessa invändningar. 1. Svårligen skall man kunna nämna någon hufvudstad, hvilken blifvit begåfvad med en Jae så särdeles lämpad för att blifva en andlig förlustelseplats för folket, som Humleården är. Den är mer än tillräckligt rymig för allt hvad som ofvan uppgifvits, såsom önskvärdt att der erhålla, och den kan dessutom: utvidgas med det nästan lika -stora stycke, som från Humlegården sträcker sig ända in på Djurgården vid Drottning Kristinas väg, och som nu utgöres af stora tobaksJand. Den är tillräckligt kuperad, med höjder och slätter och mycket mera kan genom konst här åstadkommas. Den eger vatten i sin nordöstra del, som genom upprensning och utvidning kan till en mängd olika ändamål användas, och dessutom hafva vi ju nyligen sett, huru man med hjelp af vattenJedniogen kan likasom framtrolla underverk. Och slutligen ligger Humlegården så pass mycket inuti staden, men dock vid dess utkant, att endast det aflägsnaste Söder kan säga sig hafva långt dit. Den nya eleganta Norrmalmsgatan leder ju lätt och beqvämt dit från Kungsträdgården och Norrbro; och förrän staden brinner upp lära väl ej rent af centrala platser bli för ett dylikt ändamål att tillgå. Vi ha ju dessutom nyligen sett huru tusen och åter tusen skyndat. till Humlegården, och ej funnit vägen för lång när det fue att se och beundra något. Låt de ståtliga hus, som redan omgifva denna plats, förökas med ständigt nya, och den eleganta verlden skall ej längre rynka å näsan åt Träskets närhet; den öfriga beolknpingen letar sig nog fram dit der den får något sb och något Kira.