Aftonbladet – 27 augusti 1868, sida 3

i hade varit en tafla eller en staty, kunde hans blick ej varit mera lugn och fast än den nu var. Hur är det med henne? Hvad är det åt henne? hviskade Dora, i det hon reste sig upp och i fram till honom; ty en sådan blick, tänkte hon, kunde icke ba mer än en betydelse. Mrs Courtenay hade fallit i en stilla sömn. Doräås uttrycksfulla ögon frågade: Är detta ett godt tecken? och doktor Richard nickade och log, stoppade sin bok i fickan och reste sig upp för att gå. Han sade ingenting, och följande denna vink, släppte Dora honom ut, utan att yttra ett ord. Nå sir? sade hon, då dörren var: stängd efter dem, och de stodo ute i förstugan. JOn, svarade han, nu har jag alltsammans klart för mig, och mrs Courtenay söfves utan något opiat, hvilket jag fruktade för. att ge henne: Jag tror att-hon skall bli frisk igen om ett par dagar, och om, såsom jag. befarar, själsoro varit upphofvet till hennes illamående, så gör allt hvad ni kan för att lugna henne. Stackars Dora! dessa ord återförde ånyo tanken på hennes nästan förgätna bekymmer. Doktor Richard såg hennes ögon fuktas och hennes läppar skälfva. Men han kunde icke göra eller säga någonting, utan hviskade henne endast god. natt. God natt, sir, sade Dora, i det hon följde honom ned; sjag tackar er så mycket — vill ni komma igen? Han tycktes öfverraskad vid denna fråga. Naturligtvis. skäll. jag dets, sade han. Se så — ni behöfver inte följa mig längre — jag kan sjelf släppa mig ut; vattluften är kylig. ; Men Dora ville följa honom till porten och stud ovh lyste honom änny då han kommit