Aftonbladet – 27 augusti 1868, sida 2

DORA ) Roman itvå delar af JULIA HAVANAGEI. Öfversättning från engelskan af C. J. Backman Dora läste. De hörde på under den djuaste tystnad. All deras egendom var förorad; deras lilla förmögenhet var uppslukad till sista skillingen, och dessa båda gamla, gråhåriga qvinnor berodde nu helt och hållet på en stackars ung flicka. Doras tårar runno, då hon såg deras tysta sorg. Kära mamma, och kära tant, sade hon, i det hon såg från den ena till den andra, jag är ung, och jag kan arbeta. Det var försynen som sände mig till monsieur Merands bod. Jag tycker om att rita — och jag bar gjort det lika mycket för nöjets som för förtjenstens skull. Om han bara fortfar att köpa mina ritningar, så kunna vi lefva af hvad jag förtjenar. För öfrigt kan jag ganska väl ge lektioner i engelska och musik och göra hundra andra saker. Om inte annat, så kan jag ju alltid sy. Men ålderdomen har icke ungdomens spänstighet. Mrs Courtenay och hennes svägerska kunde icke se något annat än att en ohjelplig ruin låg framför dem. I Doras ord fanns för dem ingen tröst och intet hopp, De ljöd towma och enfaldiga och Jemnade bitterheten drar i hela dess fulla styrka. Det var förgäfves som hon försökte trösta dem — vig AvR. 172 174. 175 IM, 180, 181, 184, 185 1, 191195; 188 och 197.