Aftonbladet – 27 augusti 1868, sida 2

Jo, det är det, svarade han godlynt på engelska och satte sig på samma gång ned bredvid henne och fattade hennes hand för att känna på hennes puls. Jag är inte evdast doktor Richard, utan äfven er nära granne — vet ni inte det? Den sjuka damen gaf honom en förvirrad blick och lät derefter med en trött suck sitt upplyftade hufvud falla tillbaka ned på kudden. Doktor Richard betraktade henne mycket uppmärksamt; han lutade sig tillbaka i sin stol vid foten af hennes säng och tycktes granska hennes anletsdrag mycket noga, utan att göra sig brådtom med att hvarken tala eller röra sig. Mrs Luan stirrade förvånad på honom, medan Dora såg på honom med andlös spänning. Slutligen steg han upp och såg efter sin hatt. Är det inte någonting att göra, sir? frågade Dora. Inte ännuw, svarade han; men ni kan gerna sitta uppe hos henne. Jag skall komma tillbaka om en timme eller så, och så skola vi bättre veta hvad vi ha att göra. Dora följde honom ut genom dörren. Det finnes väl inte någon anledning till oro, eller hur, sir?frågade hon, innan han gick ned utför trappan. Inte det jag vet; men för att säga er sanningen, så vet jag inte hvad det går åt det sjuka fruntimret, och jag vill inte ordinera någonting förr än jag vet det. Jag skall komma igen omen timmeeller så— Men min mor kan inte vara mycket sjuk envisades Dora. Hon var alldeles frisk i dag på morgonen.n Jag tror inte att hon är svårt sjuk, svarade han lugnt; men det är för att öfver, tyga mig derom, som jag kommer tillbaka., Han lemnade henne, och Dora gick mi ket lättad tillbaka till sin mors ran en