Aftonbladet – 26 augusti 1868, sida 3

ljus har ofta gladt mig och gjort mig godt, ty så fattig jag är, visade det mig dock att jag icke var alldeles maktlös. Öch måste jag väl nu be dig vara sparsam om ditt fattiga talgljus eller, hvad som är ännu värre, afstå från min lilla gåfva, eftersom jag inte längre har råd att ge den? Detta var icke någon uppmuntrande tanke, och Dora kände sig helt nedtryckt der hon satt på sängkanten och studerade Griseldis historia på de urblekta gardinerna. Äfven hon arbetade för sitt uppehälle, tänkte Dora, i det hon närmare betraktade hennes raka gestalt, der hon med slända och spinnrock stod framför hyddans dörr; men kände hon väl någonsin den grymma fruktan och det tvifvel som jag nu känner? Den tåliga Griseldis hade alltid fullt upp med ull att spinna, förmodar jag. Fanns det väl en tid då hon fruktade för att behöfva sitta tomhändt, utan att ha någonting att göra, och således utan någon inkomst? Gud hjelpe oss! Om de der aktierna verkligen äro värdelösa, så måste väl vi tre bero på mina ritningar och monsieur Merand! John kan väl göra någonting för sin mor, stackare — men hvad kan han väl göra? Ack, huru svag och otacksam har jag inte hela tiden varit, klagande öfver att jag förde ett tråkigt lif och utan att veta uppskatta den ovärderliga välsignelsen af trygghet och oberoende, så tarfliga de än båda voro! Jag fruktar inte något slags arbete, huru tungt det än må vara; men tänk om arbete skulle komma att tryta mig, och Jå samma gång medlet att förtjena en tarflig bergning! Om jag hade hållit på att drunkna i hafvet eller genom eld och lågor varit utestängd från all mensklig hjelp, skulle den der dvktor Richard knapt ha k betraktat mi td om Hö lfasununt lekte. — Jay fUetdudur utt mitt