Aftonbladet – 26 augusti 1868, sida 3

ÅRSTA SNERER RSA en ASEA RRaRnsnERNR RER nnE SE och nu då den första skakningen var förbi, kunde hon möta sin nya lott och se den i ansigtet. Föröfrigt fanns det tröst i all denna bitterhet. Hennes ögon sökte grafstenen med inskriften: Requiescat. Det var för mörkt att läsa det; men hon visste att det stod der; och hennes hjerta var fullt då hon tänkte: Stackars Paul! Det är ändå kanske bäst att han fick hvila i frid och ro — fjerrar från alla dessa bekymmer, som skulle ha tryckt honom så hårdt. Nu behöfver har icke vidare frukta hvarken bekymmer elle oro. Hans arbete är slutadt, och han har fått sin lön. Detta är meningen af det gamla latinska ordet requiescat. Må han hvila! Är då lifvet en så tung börda, att hvilan måste vara menniskans högsta önskan för den döde? Och jag — jag måste nu gå hem och berätta dem allt, stackars vardser, och se deras tårar och höra deras klagan ! Hon lemnade kyrkan och gick hem, och aldrig, aldrig hade hon känt sig så klenmodig, som då hon nu gick uppför trapporna. Hon hörde dem tala der innanför. Mrs Courtenays röst var, som vanligt, glad och munter, och äfven mrs Luan tycktes, att döma af den snabbhet, hvarmed hon talade vara vid särdeles godt lynne. Jag förmodar att de fått bref från Johu, tänkte Dora med en suck, och kännande sig lik en brottsling, trädde hon in i rummet. Hon dröjde icke en enda sekund — hon konde det icke. Jag har sådana märkvärdiga nyheter,, sade hon i det bon betraktade dem med en sorgsen blick; inte nägra goda nyheter, det medger jag; men jag hoppas att ni måtte taga dem iugot och komma ihåg att jag är ung öch kan arbeta, och ätt imönsieur Merand ämnar använda mips