Aftonbladet – 26 augusti 1868, sida 2

Merand — och då — ja, se här är han! tillade han och hejdade sig, då doktor Richard i detsamma trädde in i boden. Någonting i deras ansigten visade doktor Richard, att de talade om honom. Han såg från den ena till den andra, och hans ansigte antog ett plötsligt uttryck af misstroende, med en viss anstrykning af trots. Monsieur Merand krusade icke för någon, och med några få ord berättade han miss Courtenays oro och hennes afsigt hvarför hon ville veta hvilka grufvor det var som han hade förlorat penningar på. Doktor Richard gjorde icke heller något omsvep. Redmoregrufvorna, var hans korta svar. Dora blef likblek, men yttrade till en början icke ett enda ord. Båda betraktade henne med spänd uppmärksamhet. Det är våra grufvor, sade hon slutligen. Efter en stund tillade hon med en blick på doktor Richard: Lemna de någon utdelning ? Knappast en procent, skulle jag tro; men ännu kan ingen så noga veta. Det var ruin — en andra ruin, värre och fullständigare än den första. Ske Guds vilje! sade Dora efter en ny tystnad. Här är er ritning, monsieur Merand. Hon lemnade den åt honom medan hon änpu talade. Jag behöfver snart en tilln, svarade han hastigt. : Hon nickade bifallande, helsade doktor Richard, och lemnade boden utan att yttra ott ord vidare. Hon förmådde icke tala. Hennes hjerta var fullt, och hennes hjerna var ännu för omtötknvad för att kanna tänka. Det finnes ett förfärligt slags fattigdom — millioner menniskors fattigdom, hvilka, eftersota. de varit vant vid den ulltifrän födeisers