UTRIKES. NORD-TYSKLAND. Memorial diplomatique för den 20 dennes skrifver: Vi erfara ur särdeles god källa från Berlin, att grefve Usedoms bekanta not gifvit avledning till en mycket allvarsam konflikt mellan konung Wilhelm och grefve Bismarck. Som praktisk statsman var grefven af den åsigten, att en förhastad desavonering af den ifrågavarande noten, som redan är två år gammal, skulle vara utan all betydelse i den utländska diplomatiens ögon. Men konungen yrkade, trots ministerens invändningar, att noten skulle desavoueras, och då detta i följd häraf skedde, kände Bismarck SL förnärmad öfver att mani denna sak icke hade följt hans råd. Det synes för öfrigt, som om grefvens frånvaro från hofvet starkt exploiteras af det ultrakonservativa (Kreuzzeitungs-)partiet för att försvaga förbundskanslerns öfvervägande inflytande. Enkedrottning Elisabeth har sjelf ställt sig i spetsen för Bismarcks motståndare, och det är närmast i följd af hennes inflytande som general Manteuffel, en anhängare af den österrikiska alliansen, åter blifvit utnämd att öfvertaga den post, som han 1866 måste afstå till Vogel v. Falkenstein. Den oenighet, som uppstått mellan konungen och Bismarck med hänsyn till Usedoms not, bar också haft till följd att konungen på egen hand låtit afgifva urskuldande förklaringar vid hofvet i Wien för att förmildra det obehagliga intryck, som denna lidelsefulla depesch nödvändigt skulle framkalla i Österrike, men det är ogrundadt att notens innehåll blifvit föremål för officiella underbandliogar mellan kabinetterna i Wien och Berlin. Kommunalstyrelserna i städerna Flensborg och Slesvig ha, heter det i Vestl. Tid., efter förljudande ställt den bön till konungen af Preussen, att vid hans förestående ankomst till Elbehertigdömena hedra dessa städer med ett besök. I Rendsborg synes man påtänka ett liknande steg. SCHWEIZ. Om festen i Rapperswyl skrifves från Zirich den 17 Augusti:I går har, gynnad af den vackraste väderlek, aftäckniovgen af polacksmonumentet i Rapperswyl egt rum. Den lilla staden var festligt smyckad och företedde det rörligaste lif. Under dagens lopp hade ångbåtar och bantåg ditfört talrika gäster, bland hvilka nämnas Berczel, den ungerske generalen, Henri Martin, parisdemokraten, Laforge, Siecles redaktör, John Lemoinne från Journal des Debats, Andrioli från La Presse m. fl. -Samlivgsstället var Hötel de Cygne, der festkomiten höll sina sessioner och den internationella banketten skulle gifvas. KL half 4 e. m. anlände festfartyget med gästerna från Zärich, hvilka upptågade från landningsbryggan till hotellet, med fladdrande fanor och under afsjungande af Noch ist Polen nicht verlorena och Boze cos Polskin. Klockan 4 satte sig festtåget i rörelse. Framför detsamma gingo trumslagare och ett musikkapell; derpå följde fanbärarne och efter dem en polsk deputation i den präktigaste nationalkostym. Till denna slöt sig veteranen från 1830, Krakowiecki, stödjande det trötta hufvudet med det snöhvita håret på den höga, styfva kragen, sådan den bars af den polske bonden på hans rock i den amla tiden. Fem hvitklädda flickor med bvit-röda skärp skredo framför tåget, och i spetsen för detsamma röjde det hedervärda eldsläckningsmanskapet från Rapperswyl rum. Då tåget anlände till festplatsen hade de mörka moln skingrat sig, hvilka hela dagen hotade horisonten, och solen speglade sig klar i sjöns bölja. eRapperswyls sångförenin, ko stämde den pölska .nationalhymnen. smällde tio kanonskatt, flickorna släppte sniörena; tätkelset föll vch des dystra