fJafsättning dylika maskiner redan hafva och Jutan tvitvel skola få, blifva af stor vigt för den fattiga dalbygden. Tillverkningen, hvilken I bedrifves såsom husslöjd, sysselsätter redan Jinom Mora 50 å 60 personer. Bolaget har sin egen verkstad i en nära Mora kyrka belägen by, kallad Östnor, hvarest de särskilta maskindelarne sammansättas. Några prof af dessa Moramiskiner, arbetade efter Wheeler Wilsons system, dock med flera förenklingar och förbättringar vero utställda, och hade allmänheten tillfälle se en mas förevisa dessa nätta pjeser, som alldeles icke hvarken i godt arbete, användbarhet eller elegans gåfvo sina utländska grannar efter, och i afseende på priset äro, såvidt vi känna, billigare än dessa. Då man betänker den utsträckning fabrikationen af ur tagit i Schweiz, hvarest många tusen menniskor sysselsättas dermed, och tillverkningen stiger till ett nästan fabulöst värde, kan man ej annat än förvåna sig öfver, att hvarjehanda industriel verksamhet, för hvilken dalallmogen inom olika bygder visar så mycken fallenhet och skicklighet, ända till våra dagar stått på den låga ståndpunkt den gjort. Orsaken härtill torde få sökas i deras bygds isolerade läge, brist på undervisning och upplysning om en rätt fördelning af arbetet samt fråpvaron af företagsamma män, som satt sig i je för och ledt detta händiga och konstskickliga folks verksamhet in på rätta vägar. Att ej mycket erfordras för att odla och uppdrifva dessa goda naturliga anlag, derom vittna ifrågavarande maskiner, som äro väl arbetade i de minsta delar, och redan efter bolagets två-aåriga tillvaro vunnit den uppmärksamhet, att under nämnde tid omkring 600 maskiner kunnat tillverkas och försäljas. Vi glädja oss åt denna nya industri i det gamla Mora, och hänvisa en hvar som behöfva ifrågavarande pjeser till bolagets kommissionärer, herrar Hanson Hanner, Stockholm Lilla Nygatan n:r 20, för att sjelf taga notis om denna vackra industris framsteg. I afseende på de nu genomgångna afdelningarne få vi nämna, att dessa med undantag af fiskeriutställningen ordnats af slöjdskolans föreståndare kapten Björkman, hos hvilken allmänheten står i förbindelse för den omsorg och möda han korn härpå. Vi öfvergå nu till den i slöjdskolan af direktören vid Ultuna Ameen anordnade utställningen af jordbruksalster. Förlidet års kalla och regniga väderlek torde hos något hvar lefva 1 friskt minne. Ej underligt då, om mången, vid betraktande af de svårigheter jordbrukaren hade att bekämpa vid inbergandet af sina till en del omogna och af den ständiga nederbörden skadade alster, fruktade, att utställningen af åkerbruksprodukter, såsom spanmål, rotfrukter m. m;, skulle blifva mindre tillfredsställande. Så mycket större öfverraskning väckte det, att prof på utmärkt spanmål af alla slag blifvit till mötet insända ej blott från de mest skilda delar af vårt land, utan äfven från våra grannländer Norge och Finland. Utgående från den utan tvifvel riktiga grundsatsen, att på ett allmänt landtbruksmöte endast ae utställare borde prisbelönas, som hade att uppvisa en fullständigare samling af vackra sädesväxter, men att man skulle öfverlemna åt provinsmötena att uppmuntra de öfriga, hade juryn vid utdelandet af de båda högsta prisen förbigått de svenska utställarneoch tilldelat Ladegaardsöens Hovedgaard, tillhörig H. M:t konungen, första samt grefve aug. Armfelt från Salo och Wjurila i Finland andra priset. Nekas kan ej heller; att utställningarne från båda dessa ställen voro utmärkta, ej blott för de olika sädesslagens goda beskaffenhet, utan äfven att man återtann såväl samtliga våra vanliga sädesväxter som ock de olika varieteterna af desamma. Detta gällde isynnerhet om den norska utställningen, med afseende på hvilken det torde vara svårt att äfven under de mest gynnsamma år uppvisa någonting jemnsodt. Grefve Armfelt hade måhända den omstän digheten, att hans säd blifvit torkad i eldria, att tacka för det pris han erhöll, och vi kunna icke underlåta att vid detta tillälle ställa en uppmaning till vårt lands jordorukare att, då omständigheterna dertill förunleda, begagnasig af grefve Armfelts metod att torka säd. Bland de utställda sädesväxterna från vårt get land funnos flere vackra prof, såsom från Gårdsjö landtbruksskola, grefve Hamiltons egendom Nybyholm, Ultuna landtbruksinstitut m. fl., men ingen enda af dessa hade att bjuda på någon större samling, hvarföre le fingo nöja sig med tredje priset, under let våra vänner på andra sidan Kölen och Bottniska viken såsom nämndt är togo det första. . Från åtskilliga provinser fanns en rikhalig samling sädesknippor af årets skörd innd. Juryn tycktes dock ej hafva fästat synnerligt stort afseende på dessa utställninvingar, ty ingen enda af dem hade hugnats ned något annat pris än en bronsmedalj, vaktadt flere voro förtjenta af en synnerlig uppmärksamhet. Detta gäller företrädesvis om de norrländska utställningarne. Mången betviflar att de norra länen egna sig för sädesodliog, och denna mening har blifvit offentligen uttalad af en både vetenskapligt och praktiskt bildad jordbrukare. Nu tyck.es emellertid Paul Andersson, från Tiths socken i Jemtland, A. M. Angman från Sofieholm i närheten af Hudiksvall och framörallt Anton Sjöstedt från Råneå-trakten vara vå god väg att bevisa motsatsen. Dessa 1 .de nemligen utställt rågknippor, som under la förhållanden skulle lända hvilket jordoruk som helst inom vårt land till heder. Vågen från Råneå-trakten var isynnerhet utnärkt. Hvarje strå höll i längd omkring )!2 alnar och uppbar ett väldigt ax, som nneslöt en mängd korn. Man har hittills relat förbehålla den södra och mellersta delen riket gagnet af att odla råg. Längre vorrupp, har det alltid hetat, går den ej ora Erfarenheten har dock i gynnsamma ir bevisat motsatsen, och är det att hoppas, tt odling af detta sädesslag, som hittills vait alltför litet uppmärksammad i de norra änen, skall tillvinna sig allt större och större örtroende, så att Norrland, likaväl som Finand, kan producera så stor avantitet råg det