Aftonbladet – 25 augusti 1868, sida 2

DORA. Roman itvå delar af JULIA BAVANAGH. Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. Hon såg sig om efter tröst, utan att finna någon. . Statyerna, som pryda stora vestibulen, den stränge Augustus, den kämpande Laokoon, den kalla Blygsamheten, alla hade de föga sympati för en ung flickas oro och bekymmer. Hvad brydde sig väl den romerska kejsaren om huruvida hennes lilla ärelystnad blef tillfredsställd eller icke. Hvad rörde det offret för Apollos hämd, om hon var lycklig eller olycklig? Och om Blygsamheten bade blifvit tillfrågad af miss Öourtenay, skulle hon utan tvifvel ha svarat: Gå hem och sätt dig vid din spinnrockn. Hvad är det väl med de der grekerna och romarne, och de skola möta oss vid hvarje steg vi taga? tänkte Dora. De kunna icke mildra någon sorg eller stilla ett bekymmer. Hvarföre ha vi då inte hellre afbilder af vårt eget kött och blod, af våg egna hjeltar omkring oss? Det skulle Wära uppmuntrande att se en Bernard de Palissy häri stället för dop der Lagkoon och hans hedniska ormar. Ringa och svag som jag är, är jag likväl beslägtad ned denne sege Bernard, som kämpade en så hård strid och inte gaf sig förr än han segrade; men dessa äro gäntiag för mig — nej, rakt ingentinglo ålunda stod hon ännu med katalogen i sin ) a 4 Ho 176, 178, 180, 181; 184; 185;