Aftonbladet – 25 augusti 1868, sida 2

NANO: Döer arbete, framgång och penningar, lade hon ifrån sig sin ritning, då dagen var slut, och de innevarande fingo tillsägelse att: aflägsna sig. Lyckliga äro de qvinnor, som hafva att arbeta för sitt bröd uti något yrke, som de älska. Arbetets förbannelse blir härigenom för dem Jättad och förljufvas till en välsignelse. Lyckliga de, för hvilka konstens; leende fäst ligga öppna. Så ringa skörden än må vara — icke alla få en riklig äring — — så är den dock alltid ett rent och godt hvete. Lycklig var derför Dora Courtenay nu. Monsieur Merand prisade de första profven på hennes skicklighet, och. Doras smak och. omdöme bestyrkte hans bifall. Resultaterna af hennes arbete voro i alla afseenden tillfredsställande. Inom kort hade hon en säker inkomst af hundrafemtio till tvåhundra riksdaler i månaden. Tack vare denna oväntade lycka, trädde trefnad och beqvämliglet under många former in i deras hus. Mrs Courtenay och mrs Luan fingo sina utlofvade sidenklädningar; alltemellanåt körde en vagn fram till madame Bertrands port och tog hennes hyresgäster bort för en dag uti Rouens vackra omgifningar, och hvarje afton trängde Jjudet af ett piano ut ur Doras fönster och fyllde den tråkiga gamla gatan med liflig musik. Denna förändring gjorde henne mycket lycklig. Det var icke blott penningarne, ehuru äfven dessa voro ganska välkomna, utan det var äfven känslan af att hon förde ett nyttigt och verksamt lif, som gjorde henne belåten. Hon hade varit fattig, och hon hade varit, om också icke rik, så kminstonni goda omständigheter, men hon hade aldrig förr än nu förtjenat penningar, bon hade aldiig förr än ov käont sig obercende, Detta var en behaglig känsla, så mycket mer som den ännu var ny och ovan. Och på detta sätt förför