Aftonbladet – 21 augusti 1868, sida 3

en solstråle kunde vara mera leende än Dora då hon störtade in till sin mor och sin tant Victoria! Victoria! ropade hon och slog ihop sina händer, sedan hon kastat stackar: Epictet på den närmaste stolen. Monsiew Merand ger mig tjugu francs för en ritning och vill ha två till om lördag. Nu skola v riktigt bli rika som Crcesus! Nå, det måtte jag säga, att det var riktigt glädjande att höra! ropade mrs Courtenay med sin gälia höjning af rösten. Rik tigt glädjande! . Mrs Luan, som såg en smula upprörd ut stirrade skarpt på Dora och sade: Hvar äro penningarne? Jag har inte fått dem ännu, kära tant: men om lördag hoppas jag att kunna visa er två och en half napoleoner. Jag undrar just hvilka ritningar jag skall låta honom få? Hon hemtade sin portfölj, och alla tre betraktade dess innehåll. Dora utvalde en Niobe och en Döende Gladiator, mrs Courtenay röstade för en Sofvande Ariadne och en Cupido, och mrs Luan räknade igenom Doras ritningar, värderade dem till tjugu franes hvardera och fick på detta sätt ihop en rätt vacker summa. Ariadne är mycket bättre än Niobe, kära barn, sade mrs Courtenay, i det hon med lifligt eftertryck nickade med sin mössa. Dora betraktade de båda taflorna såsom endast en artist kan betrakta sitt eget verk. Hon tyckte om dem båda, och nu, då hon kunde få sJja dem, kände hon en viss saknad öfver att behöfva göra sig af med dem. Hon erinrade sig huru denna sofvande qvinna, som icke anade att hon var öfvergifven, hade rört henne. Och Niobe sedan! Hvilken odödlig sorg i dessa upplyftade ögon och i dess åtskilda läppar! Låt dem gå båda två, sade hon med en