Aftonbladet – 21 augusti 1868, sida 3

ORA. Roman itvå delar af JULIA KAVANAGH. Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. Ah, ni har med er ritningen, ser jag! sade han, då hon kom närmare, Härmed kastade han en blick på portföljen under hennes arm. Jan, svarade Dora likgiltigt, i det hon trädde in i boden. Jag hoppas att ni inte sålt Epictet, tillade hon lugnt, kanske för att bibringa honom det intrycket, att Epictet var allt hvad hon eftersträfvade. Monsieur Merand skakade medlidsamt på hutvudet, och hon förstod ganska väl hans tanke. Naturligtvis hade han icke sålt boken, men naturligtvis kunde han icke förmoda att han skulle kunna lemna henne den i utbyte mot hennes ritning. Hon började känna sig en smula förtretad öfver hans impertinenta misstroende, öppnade portföljen helt trotsigt och räckte honom ritningen. Ah, jaså — är det den här? sade monsieur Merand, i det han tog den ur hennes hand och gick fram till dörren för att kunna se ritningen i all den dager som gatan möjligen kunde bestå. Dora stod qvar i den dunkla bakgrunden och betraktade honom med klappande hjerta. Hennes ritning var tagen efter en kopia af Michel Angelos berömda Natt. Den trötta gudinnan hängde sitt hufvud, tungt af sövm och tycktes i devva djupa slummer förgät ) Se A. B. 173, 174, 176, 178, 180, 181, 184, 185, 187, 191 och 192.