HBefalets och arbetarnes omdome oll UCSSe sista skott var, att 4 å 5,5 skålp. nitroglycerin möjligen skulle gjort samma effekt, men ej mera, så att, om priset på ammoniakkrut blir 1 rdr 50 öre pr skålp., en ej obetydlig besparing genom dess användande skulle kunna göras. — Olyckshändelse. Under åvgfartyget Danas senaste resa hit från Carlskrona inträffade sistlidne tisdags afton omkring kl. 9; medan fartyget under temligen stark sjögåvg för ostlig vind befann sig något sydligare än Ölands södra udde, att en passagerare, handlanden T. Wahlberg från Carlskrona, då fartyget krängde till för en störtsjö, kastades mot der låga, at ett par jernstänger bestående bestingeringen, och ehuru han fattade tag i den öfre stången, Jikväl tillföljd af dem häftiga farten vräktes hvfvudstupa öfver bord. Fartyget stoppades, men då Ramstens patentblock; hvarmed de flesta ångfartyg nu äro försedda, saknades, dröjde det temligen nge innan båt hann utsättas; dröjsmål vållades äfven deraf att årtullarne icke funnos till hands och att dyvikan (propp ibotten på båten) icke heller var på sin plats. Fartyget hade emellertid något aflägsnat sig från Wablberg, hvars rop emellertid hördes. Han måtte ha varit en temligen stark simmare, då han, klädd i öfverplage och oak-tadt sjögången, kunde hålla sig så länge uppe, men då båten omsider hann fram till honom, var det för sent; man Jyckades draga upp honom, men lifvet var flyktadt, och alla försök af def bland passagerarne sig befinnande läkaren protessor Kjellberg voro fruktlösa. Vi hoppas att en allvarlig undersökning måtte ske och att icke blott besättning, utan äfven passagerare bli hörda, bland annat för att utröna, huruvida bergningsanstalterna befunnit sig i försvarligt skick. — Christina Nilsson. Vår bes römda Jandsmaninna har i denna månad gjort sitt återinträde på kejserliga operan i Paris i Ophelias roll i Hamlet, som hon först hade gifvit under säsongen i London, och ånyo blifvit af publiken emottagen med stormande bifall och regn af buketter. Kritiken inom tidningarne tyckes likväl icke denna gangen odeladt vilja hylla hennes konstnärskap såsom varande af första rangen. Äfven de som hafva anmärkningar att framställa, erkänna och loforda renheten och färdigheten i hennes föredrag, men finna brist på värma deri. Len artikel, undertecknad af Eugdne Tarbe, som förut haft den musikaliska afdelningen i Figaro, och numera inträdt i der nya tidningen Le Gaulois, som hastigt fått en stor framgång i Paris (samt en af de journalister som sistlidet är besökte Kjöbenhavn och Stockholm) heter det sålunda: :Fröken Nilsson och hr Faure hafva haft samma framgång som sistlidne vår här i Paris och till och med i Högre grad. Blommor och kransar hafva firat la Divas återkomst; måhända att en tur till England har samma verkan på en sångerska som en tur till Indien på Bordeauxvinerna, att de vinna på resan öfver hafvet. Hvad mig beträffar, så vågar jag på att säga min mening, att Nilsson är ett underbart instrument, hvars mekanik går på rubiner, på diamanter, på stjernor, om man så behagar, men jag har ej kunnat finna att hon är annat än ett instrument. Det är mig omöjligt att finna den minsta själfullhet under denna maskering och i detta spel. Jag har ofta frågat mig hvad öken Nilsson kan tänka på, då hon syneg drömma om att vara älskad af Prinsen af Danmark. Andra tidningar ha förgrymmat sig deröfver att fröken Nilsson för ett fortsatt engacement vid operan för ett år från nästkommande Maj fordrat en aflöning af 180,000 francs. Musikkritikern Feyrnet i. Le Temps frågar i en artikel, hvari Figaro instämmer: Månne fröken Nilsson, genont utförandet af den stackars Ophelias roll sjelf möjligen har blifvit fjollig? Jag skulle för hennes skull nästan önska det. Helt ung lebuterade hon för fyra år sedan på Theåtre Lyrique; hennes röst är ren, hennes utseende lika som hennes sång, har en egen doft (une saveur), hvarigenom hon vinner publiken. Hon hyllades och blef adopterad. Från Lyrique öfvergår hon till operan. Hennes framsång blir en triumf. I denna triumf har sånserskans förtjenst ena halfparten, modet den undra. Man har i fem år uppstegrat sin vassion för en brunett diva; man vill nu ha mbyte i färg, och passionerar sig för en blonlin. Och efter fyra månader är fröken Nilson, otacksam mot den franska publiker; om hon har att tacka för sitt renommå och in fortune, färdig att göra sin reverense för lenna publik, om man icke vill betala henne lubbelt så mycket som man någonsin betalt aleon, Sonntag, Grisi, Malibran, madame Jamoreau, madame Viardot, madame Stoltz, lla dessa stora sångerskor, hvilka hon dock r så underlägsen. Må hon taga sig till ara; man älskade att tro att hon var en rtist; man kan lätt komma att säga, hon ill endast göra affärer med sin talang (ce etait quune commercante de talent); det är kada. Må fröken Nilsson taga denna lilla nmärkning ad notam; det skall blifva till ipnes egen fördel, om det ännu är tid derill. Det syns häraf tydligt att den unga angerskan stött sig med vederbörande geom sitt något högstämda anspråk, och att on ansett sig oumbärlig. Det vore skada m en reaktion i publikens ynnest blefve följen deraf, men det är förlåtligt om den stora amgång hon hittills rönt gjort henne litet r i hufvudet. — Proeussisk kulspruta. Den preussisa armen har nu också erhållit en kulpruta, hvilken skall vara ännu bättre än ejsar Napoleons mycket omtalade infanterianomp. I Königsberg anställdes i förra vec