. UTRIKES NORD-TYSKLAND. I Memorial diplomatique skrifves: Vars korrespondenter från Wien berätta, ati preussiska regeringen skyndat sig att gifva Österrike de utförligaste förklaringar angående den Usedomska depeschen. Särskildt har kabinettet i Berlin i de bestämdaste ordalag försäkrat, att den politik, som låg til grund för preussiska generalstabens fälttågsplan 1866 nu är fullkomligt uppgifven. I Wien har man inskränkt sig till att tagga dessa försäkringar ad notam — försäkringar som för öfrigt efter våra sagesmäns uppgift icke göra den ringaste förändring i situationen. Om man ser till, botten i Preussens närvarande politik mot Österrike, måste man erkänna, att den är full af misstro. Denna misstro är en följd af den förtrolighet, som råder mellan kabinetterna i Wien och Paris, en förtrolighet, hvilken, efter hvad våra korrespondenter ådagalägga genom fakta, som vi icke vilja återgifva, dag för dag ger kabinettet iBerlin mer att tänka på. Till Sächsische Zeitung skrifves den 6 d:s från Paris: Man vill här med bestämdhet veta, att för kort tid sedan under Mazzinisg uppehåll i Lugano en preussisk agent, hvilken medförde ett egenhändigt bref från grefve Bismarck, dagligen stått i beröring med den italienske agitatorn, samt att bref och noter blifvit vexlade mellan dem och flera högtstående män i Italien. Det påstås vidare, att Preussen lofvat bidraga med 1 million francs till de ifrågavarande planernas understödjande samt att i Lugano blifvit utbetalta 500,000 francs, resten deremot i Ostende, dit Mazzini och grefve Bismarcks agent begåfvo sig då de märkte att de blefvo bevakade i Lugano. Norddeutsche Allgemeine Zeitung meddelar denna korrespondens som exempel på de röfvarhistorier, som på den senare tiden blifvit satta i omlopp angående den preussiska politiken. TURKIET. Augsb. Allg. Zeitg innehåller följande bref af den 11 dennes från Adriatiska hafvets kust: Den orientaliska frågan inträder i ett nytt och mycket farligt skifte derigenom att Förenta Staterna beständigt tydligare och bestämdare lägga för dagen, att de änna ingripa i dess lösning. Det första steget i denna riktning var amiral Farraguts sändning till Enoropa, der han omsorgsfullt studerat terrängen; det nästa steget var anställningen af en diplomatisk representant i Athen, och man begagnade detta tillfälle för att skicka det första pansarskeppet öfver oceanen in i Medelhafvet; det tredje steget består deri, att Förenta Steterna erkänt Kandias oafhängighet, och det fjerde ändtligen i det till Porten ställda yrkandet att de nordamerikanska handelsoch krigsfartygen skola medgifvas fri och obehindrad genomfart genom sundet vid Dardanellerna. Hvad man härvid har tör ögonen är säkerligen klart för enhvar, liksom det följer af sig sjelf att Ryssland står i andra ledet bakom Förenta Staterna. Amiral Farragut kommer om få dagar till Konstantinopel för att gifva sin regerings tordringar eftertryck. Porten vet redan af