Aftonbladet – 19 augusti 1868, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Ryska kaviaren. I ryska blad finner man en längre beskrifning på storfursten Alexis besök vid fisketängena i en af Rysslands fiskrikaste sydliga floder, Kura. Vid tillfället, berättar en korrespondent, fick man äfven se huru det tillgår vid den beryktäde kaviarens beredning. Hvad först sjelfva fiskfångsten beträffar, tillgår den sålunda, att man tvärs öfver floden spänner några rep, vid hvilka, på en mängd korta snören, hänga stora, hvassa krokar, utan något slags bete. Afståndet mellan krokarne uppgår till omkring 4 aln. Då nu den stora fisken går upp för floden, fastnar den vid någon af de många krokarne och börjar då slänga sig af och an i vattnet, till dess den ytterligare fastnar på äfven en annan krok och sålunda hålles fångad. Storleken på den fångade fisken — hvilken här bär namnen beluga, osetz, sevruga — uppgick vanligen till halfannan å två arschin, vid motsvarande tjocklek. Då fiskrarne uppdrogo fisken — som på detta sätt fångades i ymnighet i den fiskrika floden — döfvades den af ett klubbslag i hufvudet och kastades sedan i båten, som inom kort förde en full laddning till rensningsstället. Här voro både män, qvinnor och barn sysselsatta, enhvar efter en bestämd arbetsfördelning. Fiskens buk uppskäres, inelfvorna uttagas och rensas. Det obehöfliga åtskiljes från det nyttiga. Men vi skola här blott hålla oss till korrespondentens beskrifning öfver kaviarberedningen i storfurstens närvaro: Den ur fiskarne uttagna rommen lades på ett såll afjerntråd, som ligger öfver ett kärl, till någon del fylldt med ljum saltlake. En karl började nu med honden bearbeta kaviaren på sållet, så att rommkornen föllo ned i kärlet. Sedan cn tillräcklig mängd sålunda silad kaviar samlats deruti, omtördes den ofvanpå saltlaken flytande kaviaten med trädspadar, för att blifva homogent saltad. Denna operation fortsattes en qvart timme, hvarefter kaviaren uttogs med vanliga sållskopor och lades i ckar, som kunde upptaga omkring fem pud. Dessa säckar sammantrycktes af en hövst enkel press, och nu fick man den färdiga pressade käaviaren. Den uttogs sedan från säckarne, skars i stora stycken och kastades i en tänna. Snpartsåg man en mansperson klifva in i tunnan, för att af alla krafter med fötterna trampa kaviaren väl tillsammans. Det höga besöket till heder var mannen iklädd hvita lärftsstrumpor, men korrespondenten betviflar med skäl att sådan lyx skulle nyttjas i hvardagslag. — Den tunna, i hvilken kaviaren inpackas, belägges invändigt med ser: lärft — deraf benämningen serviettkåviar. Men det bästa slag af pressad kaviar inlägges icke i tunnor, utan i emå lärftsäckar eller blecklådor, som inrymma högst tre skålp. — Den färska kavieren tillredes mycket enkelt: De genom sållet pressade kaviarkornen emottagas icke af galtlake, utan uppfångas de i en tom så, i hvilken de hvarftals beströs med det finaste bästa salt. Härmed är kaviaren färdig att inlåggas i sina små näfverkaggar. — Vid detta fiskställe (Boschij Promysl Guds försyn) erhålles, enligt en specialists Deräkning, så mycket fisk under en April-dag, att deraf fås tusen pud kaviar! Också betalar stället i fiskeriarrende till kronan 400,000 rubel. — Försändnivg arf vilda djur. I den populära naturvetenskapliga Soekoskriften Laid ind Water meddelar zoologen Frank Buckland en skrildring af en ovanligt ztor och rikhaltig försändning af vilda djur, som nyligen kommit till Europa och uppköpts af huset Jamrach et komp , lenna slags handels Rothschild. En djerf jägare och resande, vid namn Cassanova reste för ett. år illbaka till Kassala i Öfre Nubien, på gränsen till Abyssinien, för att samla vilda djur, Mom kort tid lyckades han också blifva egare till 32 elefanter, 3 giraffer, 20 antiloper, 16 bufflar, 2 toshörningar t olika art, 1 flodhäst, 12 byenor, 4 lejon, 4 strutar och en mängd sällsynta fåglar. Med denna samling anträdde han nu resan genom öknen till Suakim vid Röda hafvet. Elefanterna, girafferna, intiloperna och strutsarne måste gå hela vägen ned ok på halsen, några på sätt och vis framsläade af kameler, men alla de öfriga djuren buros f kameler i jernburar, till hvilka Cassanova rnedört stängerha, så att burarne förjärdigades, allt fter det jägarne anlände med sitt byte. Man jan lätt förstå att det sålwndå blef en hel karaan: 300 araber, 95 kameler och 80 getter, de sistämnde särskildt för att förse flodhästen och de egge unga noshörningarne med mjölk. Sex veckor räckte den genom brist på vatten nog besvärg? marschen från Kassala till Suakim och Casaova sjelf blef på vägen biten af en giftig fluga, å att han var nära att förlora synen; till sist ådde han dock målet och fick sin frakt ombord å en ångare. Han hade emellertid förlorat måna djur: deribland 16 elefanter, af hvilka två sleto ig lösa i öknen och 5 dogo emellan Suez och Hexandria. Här inskeppades djuren åter och ommo utan någon vidare olycka till Triest, hvarst de genom gatorna fördes till jernvägsstationen ch en tre dagars resa bragte dem till Hamburg. karan had6 dock under tiden betydligt smält wp; den räknade nu blott 11 elefanter: 5 givafr, 6 antiloper, ingen buffel, 1 noshörning, ingen odhäst, 12 byenor, intet lejon, 4 strutsar och lott en del af de öfriga fåglarne. Det värdeilaste djur i samlingen är noshörningen, som ör till varieteten med två horn och är ett vacert och friskt angt djur, hvars like icke blifvit dd i Europa sedan romaries tid. Det anses irdt icke mindre än 1000 pund st.