Aftonbladet – 19 augusti 1868, sida 3

en, yttrar: Den Omerosa BUSMACe.e Sv 3. störtar sig såsom en ilsker tjur öfver de svart-röd-gyllene fanorna i skyttehallen och erbjuder sig att förrätta bödelstjenst mot alla tyska demonstrationer i Wien. Istället för att på knä tacka sin Gud för, att tyskterrikaren, trots alla förödmjukelser och äckade förhoppningar, ännu beständigt stäler sin österrikiska känsla öfver den tyska. i stället för att erkänna denna vår sjelfförnekelse så mycket hellre, som magyarerna sjelfva hängifva sig åt den råaste nationalitetsdyrkan, gå de nu så långt i sina anspråk, att de fordra, att Ungern eV utgöra tyngdoch medelpunkten för Osterrikes inre och yttre politik, samt att alla andra sträfvanden böra på det mest energiska sätt förhindras och villbakavisas. Hvad skall en allvarsam mad säga om dessa liliputar, som gripa efter Jupiters åskvigg? Månne dessa roliga herrar vilja regera oss tyskösterrikare från Buda-Pesth på samina sätt, som ryssarnes sjelfherrskare regerar sina tyska Östersjöprovinser?, Afven tidningen Neue freie Presse har blifvit i högsta grad uppbragt öfver den ungerska pressens protest mot de tyska demonstrationerna i Wien och säger: Vi äro den långa, Ungern den korta häfstången i det österrikiska statsmaskineriet; vi betala 70, Ungern blott 30 procent till statsutgifterna; således ligger rikets tyngdpunkt icke i Ungern, men i Tysk-Usterrike. Om ungrarne vilja förära oss till Preussen eller ej kan vara oss temligen likgiltigt så länge vi icke vilja låta bortskänka oss; men det är dock något starkt att tala i denna öfvermodiga ton om provinser, som hittills hafva upprätthållit monarkien och ionu äro dess bästa stöd. Ty den dag, då Osterrike blir uppgifvet af sina tyska inbygvare, kommer det också att utplånas från le europeiska staternas rad. Den största skadan skulle dock i så fall icke drabba ss, utan slaverna och ungrarne. Den vestösterrikiska ministern baron Taaffe har den 11 dennes företagit en resa till Prag ör att å hela ministerens vägnar söka beveka czeckerna att deltaga i den förestående böhmiska landtdagen, hvilken är sammankaltill den 28 dennes. Hans bemedlings k synas emellertid ha varit lika frukta som rikskanslern Beusts försök i samma iktning under kejsarens majbesök i Prag. 5å länge den nuvarande dualistiska författingen eger giltighet, skola czecherna afhålla ig från hvarje deltagande i riksrådets och andtdagens förhandlingar; detta är i kortwet deras politiska program. Wienertidninsarne söka visserligen ådagalägga att det an vara temligen likgiltigt om den slaviska lelen af Böhmen är representerad på landtlagen i Prag eller icke, då tyskarne ensamna godt kunna sköta lagstiftningen, men reveringen delar ingalunda denna åsigt. Det ir också tydligt, att författningen af Desember 1867 knappt kan sägas hafva blifvit till verklighet förrän det vigtigaste af de visleithanska kronländerna är fullständigt representeradt i riksrådet. Emellertid finnes ör närvarande intet hopp om en biläggning af denna stridsfråga. Den 6 dennes har den konservativa valkomiten i ett cirkulär förklarat, att den icke kommer att uppställa någon kandidatlista till det val af 3 representänter för de stora grundegendomarne, som skall ega rumden 20 dennes. NORD-AMERIKA. Thaddeus Stevens död är den vigtigaste underrättelse som den. atlantiska kabeln unler de senaste veckorna tillfört oss. Så uppfattas den äfven af de engelska tidningarne, bland hvilka sjelfva Times, trots sina välkända sydstatssympatier, ej kan neka den store. republikanen och. abolitionistechefen sin beundran. I sitt nummer för den 14 Aug. yttrar tidningen: Amerika har förlorat en a sina främsta män. Mr Thaddeus Stevens har i sitt 77:e år blifvit bortryckt från scenen för sina strider. Underrättelsen härom an ej öfverraska någon; De som under de senare åren sett mr Stevens ha gått bort med det intryck att de sett en kropp som pndast af en fast vilja hölls vid hf. Den rerrskande grundtanken i Stevens lit och sträfvande må ha förkortat hans dagar; men den tycktes dock till slut ha gifvit honom någon ersättning, ty den man som använde hela sin lifskraft på förverkligandet af de syften som lågo honom om hjertat var synvarligen, genom samma energiska vilja, i stånd utt hålla döden ifrån sig, äfven sedan han oripit sitt rof. Anblicken af Stevens på Capitolium var derför nästan i pinsam grad imponerande. Hans ihåliga ögon och insjunkna kinder buro i detta fall syn för säsen. Ur stånd att gå till representanthuset, var han, sedan han blifvit ditburen,lika itet i stånd att tala mer än två å tre minuter i sender. Det oaktadt sågs han dag efter dag oaflåtligt på sin plats, och försökte ända till det sista att leda debatten senom några korta ord, i hvilka han koncentrerade hvad han ansåg för frågans kärnpunkt. Han talade på detta sätt ända in sista ögonblicket af den nyss afslutade sessionen. Thaddeus Stevens var född i staten Vermont den 4 April 1793 och insöpfrån sina tidigaste år detta hat till slafveriet för hvilket han blifvit så namnkunnig. Han var född af fattiga föräldrar och har, liksom så många andra amerikanska ryktbarheter, sjelf skapat sitt namn och sin förmögenhet. Ehuru född i Nya England, lemnade han tidigt sin födelsebygd och flyttade till Pennsylvanien, der han bosatte sig i Lanaester, en stad vid pass 10 sv. mil vester om Filadelfia. Hans första uppträdande i det oftentliga. lifvet skedde i Pennsylvaniens legislatur 1833, der han under flera stormiga sessioner var chef för det dåvarande whigpart; men sedan han genom ytterligheten i sina åsigter stött sig med sitt parti drog han sig tillbaka i det enskilta lifvet, som han ej lemnade förr än: 1848, då han blef vald till ledamot af kongressen, der han sedermera vok), sade han, i det han vände sig till sin cund, så är det någon af edra landsmän,