Aftonbladet – 19 augusti 1868, sida 3

öfver dess onyttighet, ryckte hon sig ur sitt drömmeri och gick utför gatan med snabba steg. För att komma fortare hem, tog hon vägen genom en af de små gatorna bakom Nötre Dame-kyrkan. En grå skymning herrskade redan derstädes. Då hon gick förbi en af de små butikerna, djupt in under de framskjutande första våningarne, såg Dora några böcker på en hylla utanför fönstret. Hon tyckte sig aldrig ha sett dem der förut. I butiken funnos icke endas böcker till salu, utan äfven en hel hop andra saker, Der funnos äfven portföljer med ritningar, och i ett hörn såg hon några gamla porträtter med stela ögon stirra fram genom dunklet. Några fat af gammalt franskt porslin, en maskstungen ask af skulpteradt trä, en spräckt etruskisk vas samt en hop gamla virkade saker m. m. syntes i fönstret på särskilda fack ofvanför böckerna. Doras tankar flögo i detta ögonblick genast tillbaka till de dagar då bon och hennes bror arbetade på mr Courtenays katalog. Hon stannade och tittade in i den gamla kuriosi-: tetsboden med en melankolisk blick. Ack, hurao förstår icke det förflutna att förfölja oss. Det var en plåga att dröja der, och likväl kunde Dora icke förmå sig att gå sin väg, Ett ljus brann i butiken, och dess strålar föllo på de på hyllan liggande böckerna. En af dessa böcker väckte ett lifligt minne hos henne. Hon erinrade sig huru hon en gång hade retat sin broder Paul med något utbrott af barnslig dårskap, och huru han hade svarat: Läs Epictet -— läs Epictet!, något som hon dock ej kunde ätlyda, eftersom hon endast hade den på originalspråket. Nu var den bok, på hvilken DPoras ögon-hade fallit, en öfversättning af Tipiotet, hb hun fick genast lust att lösa