Aftonbladet – 17 augusti 1868, sida 3

högst betydligt minskade banksedelcirknlationen. Hvad denna i sin helhet beträffar, så hänvisa vi till följande: Om man från de enligt tabellen utelöpande enskilda banksedlarne drager dels de iandra banker inneliggande dylika banksedlar dels bankernas riksmyntskassor och i riksbanken innestående vid anfordran tillgängliga behå!lvingar, så finner man att i allmänna rörelsen utelöpande enskilda bankseålar för hvilka säkerhet finnes dels i grundtondshypoteker och dels i kreditivsäkerheter utgjorde: den 31 Mars 1868. .. rdr 19,328,220. den 30 Juni 1868 -. 15,547,360. En minskning af 3,780,860 rdr har således under qvartalet egt rum. Riksbankens utelöpande sedlar utgjorde: den 31 Mars 1868. .. rdr 23,809,410 den 30 Juni 1868. .. 22,396,130 hvadan en minskning af 1,413,280 rdr äfven här yppat sig. Hela minskningen af banksedelcirkulationen utgjorde således 5,194,140 rdr under 2:dra qvartalet. Aldrig har ur de faktiska förhållandena framgått någon klarare bevisning, att den utelöpande banksedelstocken uteslutande beror af allmänna rörelsens behof, än just de siffror, hvilka här föreligga. Banksedeleirkulationen har minskats med mer än fem millioner riksdaler på den korta tiden af 3:ne månader. Det lär väl icke kunna antagas att bankerna, både riksbanken och de enskilda, ej skulle finnas benägna att utlemna någon större eller mindre del af de inneliggande banksedlarne, uppgående på det hela till mer än 25 millioner rdr, såvida allmänheten behagade i rörelsen behålla dessa banksedlar. Men då erfarenheten lärt att allmänheten icke hos sig bibehåller räntelösa banksedlar längre än mnödigt är, så återkomma de och invexlas eller insättas på räkningar der de gifva någon ränta. Detta är en klok hushållning af allmänheten och isynnerhet under tider då ganska ringa kan förtjenas, bör man akta sig jemväl för de små förlusterna. Afven om bankerna under sådana omständigheter måste se en rörelsegren mindre vinstgifvande, så kunna de dock deraf draga den lärdom, att banksedel-utgifningsrätten, nödvändig för bankväsendeti ett vidsträckt, föga befölkadt land, hvarken bör eller får betraktas såsom hufvudföremålet för bankverksamheten, utdn blott såsom ett medel till sjelfva bankrörelsens underlättande.