— Skarpskyttemötet vid Rosersberg beredde deltagarne i detsamma en nyttig öfning och en särdeles angeväm förströelse, den sistnämnda delad af tusentals lustfarare, som samlats vid Rosersberg från Stockholm, Upsala, Enköping och hela trakten längs Norra stambanan. Stockholms skarpskyttekår, till hvilken slutit sig afdelningar af de frivilliga kårefna vid Gustafsberg och Tumba, anträdde färden till Rosersberg med ett till största delen af öppna vagnar sammansatt extratåg, som afgick från Norra bangården kl. 8 på morgonen. En stark afdelning af Upsalakåren hade redan tidigare på morgonen med ordinarie tåget från Upsala inträffat vid Rosersberg och mottog Stockholmskären med militärisk honnör då densamma marscherade ned från stationen till slottsparken, der marketenterierna i största hast dukat upp en fältfrukost, vid hvilken man hemtade krafter till dagens blifvande strapatser. Under denna rast inträffade en väl exercerad afdelning skarpskyttar från Enköping och nejden deromkring, hvilken sjöledes anländt till Rosersberg. Den samlade styrkan delades härefter i två afdelningar, den ena, bestående af 1:a och 2:dra Stockholmsbataljonerna samt Upsalakåren, under ledning af bataljonschefen frih. Liljencrantz, den andra, bestående af 3:dje och 4:de Stockholmsbataljonerna samt Enköpingskåren, under befäl af bataljonschefen v. Francken. Den förstnämnda afdelningen intog. position vid den s. k. Rosendalsbron, hvilken ställning den andra afdelningen erhöll order att forcera. Som emellertid positionen, tagen i fronten, måste betraktas såsom i det närmaste ointaglig, understöddes det direkta anfallet mot bron enom en diversion mot den bevakande styrkans venstra flank, utförd af ena hälften af 4:de Stockholmsbataljonen och Enköpingskåren, hvilka i en mängd små båtar satte öfver sjön från Rosersbergs slottsbrygga ochlandstego på olika punkter å den motsatta stranden, der de utkastade sina tiraljörkedjor, som kommo i handgemäng med den fiendtliga styrkans venstra flygel i samma ögonblick som hufvudstyrkan stormade löst mot bron. För detta kombinerade anfall måste den bevakande styrkan vika, och bron var tagen. Reträtten verkställdes emellertid i god ordning fram emot Runsa, der de retirerande bataljonerna intogo nya positioner, mot hvilka gjordes ett samtidigt anfall på hela linien at den förföljande styrkan Det gick här mycket hott till och den hårdnackade striden var ännu oafgjord, då Stockholmskårens öfverbefälhafvare, major Ankarcrona, som hade högsta ledningen al rörelserna, befalite fiendtligheternas inställande och gemensamt återtåg till Rosersberg, dit hela styrkun återkom vmkrivg kl: 3, i Ott när.