STOCKHOLM den 17 Aug. Reformer i utsökningsväsendet. K. M:t har nyligen tillsatt en komite med uppdrag att utarbeta förslag till en ny lag angående utsökningsväsendet. Knappast lärer någon del af vär lagstiftning vara mera i behof af omarbetning, än just denna. De föråldrade former, i hvilka den rörer sig, den långsamhet, hvarmed den släpar sig fram, och det fria spelrum den lemnar tröga och bedrägliga gäldenärer att i det längsta undandraga sig betalningsskyidigheten, ha längesedan bort vända justitieministerns uppmärksamhet åt nödvändigheten att härför söka någon hjelp. De stora olägenheterna, för att ej säga vådorna, af det närvarande tillståndet äro för väl kända, att här behöfva utförligt anföras; men det som särskildt förtjenar påpekas är det orimliga förhållande, att intet beslut af de lägre myndigheterna och knappast af de högre fär gå i verkställighet, innan det vunnit laga kraft eller blifvit af K. M:t faststäldt. I stället borde vara stadgadt, att hvarje beslut af offentlig myndighet skulle kunna omedelbart verkställas, sedan tid till klagan deröfver vore ute. Någon fara låge ej deri, om man med detsamma uppdroge åt den öfverordnade myndigheten att, då besvär inkommo öfver beslutet, der så funnes behöfligt, suspendera verkställigheten. Denna enkla föreskrift skulle medföra obeskrifligt gagn och förhindra en myckenhet trassel, som nu i skygd af lagen florerar. Då vi således hålla regeringen eller justitieministern räkning för denna början till en reform, om ock derför erfordrats en påstötning från riksdagen, kunna vi icke nog förundra oss öfver valet af den man, som blifvit tillsatt att såsom ordförande leda denna vigtiga lagreform, nemligen landshöfdingen grefve Erik Sparre. Det är allmänt kändt, att han är egentliga upphofsmannen till den nu gällande konkurslagen, som både till form och innehåll är det mest misslyckade nyare tiden haft att uppvisa i lagstiftningsväg. Föga bättre lärer det lyckats honom i den andra komite, der ordförandebetattningen lemnades honom, afseende lagfartsoch inteckningsväsendet. Genom brist på förmåga att sammanhålla, genom söl och hvarjehanda inotriger höll han dervid på att spränga hela komiten. Att nu åter anlita en sådan man för befordrandet af en så vigtig reform, som här är i fråga, var föga välbetänkt. Det synes vittna mera om benägenhet att ställa sig väl med en af riksdagens notabiliteter, än om verkligt intresse för saken. Om de utsedda 1:omiteledamöterna är deremot ej annat än godt att säga. Hofrättsrådet Lemchen är en utmärkt skicklig och skarpsinnig domare, om ock stilens förmåga ej i lika rikt mått kommit på hans lott. Landssekreteraren Abelin torde vara den mest sakkunnige, likasom bankdirektören Wallenberg blifvit i komiten insatt för att bevaka fordringsegarnes intressen, hvaremot. byrächefen. i justitiedepartementet baron Lejonhuftvuds roll torde blifva att underhålla gemenskapen emellan departementet och komitån och att inöfva sig till utarbetande af lagförslag, hvarigenom behofvet att derför ständigt anlita komiteter kunde förminskas och förslagen framgå direkt från departementet. Hvad som emellertid ej kan undgå att väcka uppmärksamhet är den glömska, som vid valet af ledamöter påkommit justitieministern, då ingen af de män, hvilka förut sysselsatt sig med likartade komitearbeten och dervid visat sig målet vuxne, nu kommit i fråga. Den konseqvens, som i all lagstiftning bör förefinnas, kan derigenom lätt gå förlorad; men det är möjligt, att de ej velat beqväma sig att arbeta tillsammans med den bestämde ordföranden, hvilken det synes vara för justitieminister så angeläget att få behålla. L. or OT, REX ÖK-XLXRXRL-LXXOÖ:LÖXHXb-X-ososcÖc—-åodme