Aftonbladet – 13 augusti 1868, sida 3

Hederspris tor samlng ar moripor tilldelade: hr Dickson med den större silfvermedaljen. (Forts. följer.) Expositionen i Havre. (Från Aftonbladets korrespondent.) XIL Den 6 Aug. Fortsättande vägen från pianosalongen passera vi förbi diverse industriella grupper, såsom korgmakeriarbeten, vaxduksmattor, fönsterglas, glasoch emaljskyltar, murtegel och rörledningar af lera etc., allt vid ett hastigt påseende åtminstone presenterande sig prydligt och smakfullt såväl hvad uppställning som fabrikat beträffar. Största uppmärksamheten i denna afdelning tilldraga sig två kolossala grupper af jern-, bronsoch zinkarbeten, såsom statyer, kandelabrar, reliefer m. m., allt med artistisk smak i teckning och utförande, samt vidare en större ställning med åtskilliga produkter af Portlandscement och deribland isynnerhets dess kraftprof, t. ex. ett litet stycke cement af några kubiktums omfång uppbärande en vågbalans med pålassade vigter, uppgående till ett par tusen kilogrammers tyngd eller en lång rad af bredvid hvarandra fästade murtegel, som med ena ändan fixerad bålles rätt ut i luften utan att de I sammanfogade delarne brista isär, utvisande sålunda för det förenande elementet en märk. lig hållbarbet. I parken finnes dessutom en hel, liten paviljong uppförd af samma maIterial. Vi gå vidare förbi utmärkta profver af med maskin utskurna eller rättare sagdt utsågade ornamenter i trä, med vidfästad notis att vi i maskingaileriet få se den dertill begagnade maskinen i gång, samt symetr ska och smakfulla parkettinläggningar och komma sålunda ut i den för vagnoch sadelmakeriarbeten upplåtna afdelningen. Denna utställning är, hvad åkdon beträffar, särdeles rikhaltig och omvexlande. En och annan vidfästad etikett vendu, visar till och med att de utställda fabrikaterna funnit nåd för spekulanters ögon: De flesta utställarne äro här liksom öfverallt inom expositionen på undantag när fransmän. Ett par engelsmän hafva dock infunnit sig till täfling. I ett hörn af denna afdelning finnas också åtskilliga representanter af det för närvarande allra nyaste fortskaftningsmedlet, Velocipeden,, säväl.tresom tvåhjulade. Velocipeden, isynnerhet den tvåhjulade, har på senaste tiden blifvit så en vogue, att till och med kappkörningar anställas dermed. Velocipeden, som skulle kunna kallas ett mellanting mellan häst och vagn, består af två vanliga vagnshjul, ställda ej bredvid utan efter hvarandra och förenade med en enkel jernställning, på hvilken hvilar ett slags sadel. Framhjulet är på hvardera sidan försedt med ett fotsteg eller en pedal, hvarjemte det med en styrpinne kan riktas åt sidorna. Den åkande sätter sig sålunda grensle öfver maskinen, placerar. sina begge fötter på fotstegen och trampar af hjertans grund, hvarvid det lätta och smidiga äåkdonet rullar i väg med en otrolig hastighet. Knuten är blott att kunna hälla balansen, hvartill fordras lång öfning och gymnastisk skicklighet. Också är vid de anställda täflingarne ett särskildt pris utsatt för den som kan gå långsammast, emedan detta sätt att rdas är förenadt med de största svårigheterna. Man kan naturligtvis aldrig hålla stilla utan att stiga af eller åtminstone sätta ena foten till marken. Vid en sålunda nyigen utförd täfling mellan amatörer vann samma person första priset för såväl fort som långsamt gående och visade sig sälunda obetvifladt som den skickligaste velocipedisten. Å De på tre hjul deremot komma naturligtvis närmare in på vagnarnes territorium och erbjuda icke alls samma svårigheter vid besagnandet. De äro derföre mera afsedda ör fruntimmer och barn samt för sådana m ej göra anspråk på att räknas som arister, vid begagnandet af detta fortskaffvingsmedel, som dock endast kan med fördel unvändas på släta och jemna vägar, hvarre vi med våra talrika backar ej kunna rdeles njuta af den nya uppfinningen. Den implaste och enklaste af dessa fordon kosta 75 å 200 francs. Vi passera vidare genom len stora vestibulen, som, ehuru hufvudinsång, likväl ej är den som mest begagnas. omedan Porte du Havre då man kommer rån den centrala delen af staden, der dess nesta lif och verksamhet råder, ligger närnast i vägen är den också den mest anliade, hvilket icke hindrar Porte Napoleon ned sin vestibul att vara porte dhonneur,. Vi komma derifrån in i marinafdelningen ch befinna oss säledes vid sjelfva kärnan vf expositionen att döma efter dess maritima itel. Här finnas också alla slags fartyg repreenterade från den obetydliga arbäten till let majestätiska pansarbatteriet med sina väldiga kanoner, lustjakter, hvalfiskfångare, ifbersningsbätar, allt med ett ord som med illhjelp af segel eller ånga plöjer en våg, nen endast i modeller eller planritningar. Det är möjligt att fackmän här kunna hafva nycket att studera men för den mindre diekt intresserade åskådaren erbjuder denna delning ej särdeles mycket att betrakta. Sannt är att en stor del af dessa modeller iro till sina minsta detaljer så väl och så msorgsfullt. utförda, så polerade och skinanle att de kunna tjenstgöra som salongsprydrader, men huruvida de derigenom kunna; örvärfva sig rättighet att intaga främsta ummet och sätta sin namnstämpel på expoitionen blir en annan fråga. i Att expositionens uppgifna hufvudändamål cke är uppnådt torde numera vara utom lt tvifvel. Visserligen stökas der och cintalleras, ännu två månader efter dess öpp-. ande åtskilligt smått och godt, men des ufvudkarakter är dock så till vida stadfö-: tad a t man ej behöfver löpa den ringaste isk att derom misstaga sig. Den är och örblifver en industriexposition som många ndra och genuint fransk till på köpet, ty le få utländska utställare som här och der : tuckits in äro ej tillräckliga, hvarken att töfva något direkt inflytande på expositioen i sin helhet eller representera de resp. änder de tillhöra. Att det nära grannskapet till Paris och less arrangerande tätt på pariserutställninen till hufvudsakligaste del bidragit till den tsträckning expositionen tagit är också temgen faktiskt, ty att aätminstone tre fjerde