Aftonbladet – 13 augusti 1868, sida 2

vare och en lätt tjocka kommer sakta drifvande in från hafvet: men strax derefter friskar det på vester om Hvitingsön och vi möta en Listerskrejdbåt med gaffel och bom. Det är en båt med ny konstruktion, med halfdäck föroch akterut och bör i det hela betraktas som ett experiment med Listerbätsformen, Han visar sig vara en god uppinning, ty han har seglat om alla råseglarne och lofvar vinna priset i sin klass. Efter denna framtidsbåt, kommer skrejddbåtarnes oldtmoder, Söndmörebåten med sina egenlomliga segel och sitt halft sjöröfvaraktiga utseende. Söndmörebåtens forntid och tradition stråla ej längre i något romantiskt skimmer, ej heller synes den närmaste seglaren Ranveringen ha någon framtidsroll att spela; hans lilla fyrkantiga parodi på ett segel-kan ej mäta sig med sina klasskamrater, ty om en liten stund är han långt akterut, äfven akter om Aafjordingen, hvars rigg är en smula mindre ofördelaktig. Brisen friskar upp något, men vinden är ännu alltför svag för att vara kappseglingsvind. Emellertid komma makrillbåtar framjagande; de segla förbi dem som gingo förut. Det är Listerbåtsformen som häfdar sitt rykte. Sillslupar passera oss nu. Först kommer slupen Colibri, tillhörig konsul Falch i Stavanger; den gör sin sak mycket bra, men har en farlig rival i den i England byggda Stavangerslupen Onyx. En tredje slup Emanuel, äfven från Stavanger häller sig en god stund i sällskap med de andra sluparne, men har seglat förbi alla jakter i afdelningen. Som en motsats kryper Nordmörsbåten fram och visar genom sin stora underlägsenhet att råseglare stå lågt i kappsegling. En liten flotta af makrillbåtar seglar förbi den; först Listermakrillbåtar och strax efter dem Hvalörbår tar, men-de segla för mycket spridt för att man kan ha någon säker måttstock. Kalvenes passerades nu vaf sluparne, som slagit vatten långt upp i seglen för att göra dem tätare. För oinvigda ser det ut som de hållit på att kantra, men sakkunniga småle vid tanken på huru manskapet så väl gör sig allt till godo. Förvatt så mycket bättre kunna se dem, vända vi om och se nu hurd sluparne, i samma ögonblick de passera Kalvenes och derigenom får bättre vind, hissa upp sin genomvåta bredfock; man får ett godt begrepp om manskapets energi och uppfinningsförmåga. Bfterhand komma äfven de andra förbi och få litet bättre! vind. Af krejdbåtarne är Aafjordingen först; den sy es äfven klara sig godt — och har seglat långt förbi Söndmöringen, som åter är ett godt stycke framom Ranveringen med det alltför lilla seglet; allrasist af råseglarne ligger Nordmöringen. Ehuru de hela tiden till au haft bidevind, få de ej heller sedan, under seglingen med förlig vind, tillfälle att återtaga hvad de otvifvelaktigt förlorat i jemförelse med snedseglarne. En annan täflingsstrid af större intresse utföres af 5 makrillbåtar, hvaraf 3 Listerbåtar och 2 Onsöbåtar; i den rådande svaga brisern segla Listerbåtarne om de andra och gifva dermed dem rätt som säga att Hvalöerformen ej kan stå sig mot Listerkonstruktionen. Och bland Listerbåtarne inbördes ses en af de nyaste formerna med skarpare bog vinna åtskilligt framför de äldre formerna. En annan och särdeles vigtig fråga är den, hvilka. slags båtar reda sig bäst i sjögång; detta har man i dag ej haft ringaste tillfälle att pröfva. , Aftenbladets korrespondent skrifver den te: — — Man måste ha sett dessa långa rader af båtar lägga ut den ena efter den andra, sett roddarnes ansträngda uppmärksamhet och spända muskelkraft, och så tänka sig dessa eljest så slöa och likgiltiga fiskare ända till fingerspetsen genomträngda af ärelystnadens lidelse, sett stoltheten hos de segrande och den svikva förhoppningen hos de tappande, man måste ha sett detta vexlande spel af själskrafter för att förstå att ett dylikt skådespel kan vara vackert och intressant. ; Gårdagen hade emellertid förbehållit oss någonting ännu vackrare. Frampå förmiddagen begynte det friska upp, så att vi omkring kl. alt 12 hade en temligen frisk bris från sydvest. Domaren lät hissa signal till segling, de öppna lotsbåtarne satte till segel och sköto utät fjorden; en stund till, signalflaggan ombytes och garnbåtarne följa efter, en, två, tre, tio, tjugo, femtio, — de kunna ej räknas längre, så tätt följa de på hvarandra; man hinner knappt notera fidem och: en timme sedan den första båten gick ut, hvitnar det at segel så längt ögat når. Det säg ut som en enda sammankedjad rad af seglare, allt mindre och mindre, men vi, som stodo der stilla och sågo på, visste att der seglade mer än 120 båtar, der hvar man ombord satt, om icke med lifvet, åtminstone med äran i sin hand. Det dröjer ett par timmar ännu innan de kuöna väntas åter, men kl. 4: å half 5 börjar man se utåt sjön efter dem, och snart sticker en, två, och så allt flera. fram om Tungenes, och nu börjar ett kanske vackrare skådespel än vid utseglingen på förmiddagen. Den första återkommande seglaren helsas med trumpetfanfarer från kommandoskeppet, båtföraren sjelf småler och helsar upp till tack, den nästa får samma honnör, men derefter blir det ej längre tid till en sådan speciel uppmärksamhet, ty der kommer hela flottan! — Den bästa seglaren i går var en båt (Hvalörbaåt), tillhörig en af jurymännen, postmästaren Möller från Fredrikshald, som tillryggalade de 5!4 milen på 4 timmar och 5 sekunder. . Som ett hufvudresultat tror jag man kan säga, att Listerbåten visat sig som den bästa seglaren, ehuru sakkunnigt folk vill veta att isynnerket de senaste nyanserna af denna berömda båtform ej skola motsvara hvad fiskerinäringen på de olika delarne af vår vidsträckta kust fordrar och isynnerhet under hård segling ej kunna hålla sig och sin last uppe. Råscgelsbåtarne äro både sakkunniga och täflingens resultat ense om att de ej dua. Det är väl alltså mellan Hvalörbåten och isterbåten som hufvudstriden kommer att utkämpas. Kyrkomötet. Vi meddela här efter Ner. Alleh. en fullständig förteckning på deltagarne i det stundande kyrkomötet: