Aftonbladet – 12 augusti 1868, sida 2

DORA) Roman i två delar af JULIA HAVANAGEL Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. Aldrig mera skulle Dora Courtenay se glada och behagliga ansigten samlade der; aldrig mera skulle hon böra ett intelligent och.qvickt samtal inofn dess väggar. Några få bref från mr Ryan till några bildade personer i London, några få bjudningar, och Doras glada, lyckliga, ansigte hade snart gjort mrs Öourtenays lilla villa till en eftersökt samlingsats. P Men allt detta är nu förbi, tänkte Dora, då hon stängde dörren och gick upp till sitt eget rum. Vi måste återvända till det gamla vet. Ack, om vi bara hade den dyre Paul, med hvilken glädje skulle jag inte då helsa det välkommet! Det var denna tanke som alltid kom tillbaka. Djupt i hennes hjerta sof minnet af hennes stora sorg, men allt emellanåt vaknade det åter till grymt och bittert lif. Detta var äfven den tanke som höll Doras hjerta fritt. Ingen man tycktes vara i stånd att inom henne väcka ett aflägset genljud af den lidelsefulla kärlek hon en gång hade skänkt sin broder Paul. Då hon såg på hans porträtt, med de lifliga ögonen, den intelligenta pannan, det manliga uttrycket, tycktes allt säga henne: Hitta på maken till oss, om ni kan. Hvem kunde väl också jemföras med hennes unga dyrkans förlorade hjelte? 5 Se A B. 173, 174, 176, 178, 180, 181 och 184.