Aftonbladet – 11 augusti 1868, sida 3

före att författaren på ett lyckligt sätt vi Isat, att vanlig topografisk höjdteckning me Inenna kan användas äfven i inegon, utan at förtaga intrycket af de åkerbrukliga förhål landen, som å en ekonomisk karta måste var hufvudsak. Dertill erfordras blott en mil dring i höjdteckningens styrka, på det de hela skall förete en både vacker och tydli anblick. Nekas kan dock ej, att den otro liga tid, som fordrats för höjdteckningen, kun rat vara bättre använd till värdefulla oci praktiskt nyttiga afvägningar. Kartor af Trädgårdsföreningens elever, ut ställdajaf N. U. Blomberg, kunna vi endas bedöma och :;berömma ur kartritlig synpunk såsom enkla och fina samt framställande huf: vudändamålet utan vanliga bi-grannlåter. Förslagsritningar till Humlegårdens och Hel. geandsholmens omändring af Å. Lindh förtjens att betraktas. Författaren förlänger Drottninggatan öfver Norrström medelst Drottningbron, hvilken afskär Helgeandsholmer och lemnar åt Mälaresidan qvar en halfcirkel lik Strömparterren å holmens andra ända. (Å denna halfcirkel gör författaren en pavilJong och en vattenkonst samt planteringar Å den nästan qvadratiska figuren emellan Norrbro och Drottningbron reser den royalistiska författaren i medelpunkten Oskar I:s staty och omger den med vattenkonster och trädgårdsanläggningar eller en vacker engelsk park. Upsala år 1830 och år 1868 äro två kartor af apotekaren E. Andberg. De äro fint ritade men förtjena dock vida mer uppmärksamhet ur kulturhistorisk synpunkt. De visa nemligen de storartade planteringar, som Upsala samhälle företagit under tiden emellan 1830 och 68, hvilka göra de båda kartorna så olika hvarandra, att man länge behöfver jemföra dem innan man hinner öfvertyga sig om, att de afbilda samma trakt. Samtiden kan frestas till högmod öfver: dylika verk, hvilka vida öfverträffa forntidens enstaka men jättestora minnesmärken. Önskligt vore, att såsom ytterligare jemförelse ha en ännu äldre, tredje karta öfver Upsala, hvilken, om än 100 år äldre än den af år 1830, kanske skulle föga skilja sig från denna. Geografiska kartor öfver Bohuslän af E. W. Olbers äro graverade och färgtryckta ungefär såsom statens allmänna geologiska kartverk. De synas vara detaljeradt och förtjenstfullt utförda. Önskligt hade dock varit, om höjdbestämmelserna varit tätare. Arbetets bedömande fordrar särskild geologisk bildning, men bör här ur allmännare synpunkt uppmärksammas, såsom varande mindre kändt in det förtjenar. Det lärer äfven vara prisbelönt. Ekonomiska kartverket i Norrbottens län har fått en högst ofördelaktig plats, ehuru det ss veterligt aldrig förr varit utstäldt och, såsom i många afseenden förtjent af större ippmärksamhet än något annat kartverk, åtninstone ej borde ha blifvit åsidosatt för örut utställda och mer än tillräckligt utouffade, blänkande dussin-arbeten, hvilka wumera ej förtjena att omnämnas. En vacer och högst intressant karta öfver en alprakt sitter så nära taket, att man ej kan närka, om höjdteckningen är gjord med penna ler pensel. Vi hoppas att framdeles utförigt fa omnämna detta kartverk, hvilket dessitom är af så stor vigt, för att blott vid en itställnings-öfversigt omnämnas. Rikets ekonomiska kartverk är deremot så Ilmänt kändt, att det ej här behöfver omlämnas. Högst besynnerligt måste det dock örefalla hvar och en, att högsta vederbörande annu kunna tillåta, att ett statens verk ådraer både sig och staten ett grymt åtlöje från n hel allmänhet genom att ännu bibehålla en löjliga sjelftagna pseudonymen Kartorafiska corpsen,, ett namn som ej återfinnes någon af de författningar eller kungliga ref som röra detta provisoriska verk och om endast är en pajasdrägt på ett i många fseenden förtjenstfullt verk samt hindrar det tt uppnå sin stora, för hela landet vigtiga ögsätesplats öfver alla andra kartverk. Ett ylikt skadligt narrspel är äfven detta verks . k. chefsexpedition, hvilken lika litet som artografiska kåren återfinnes i vår statskander, ehuru denna visst icke gjort sig känd ör försumlighet i dylika frågor. Fritt från dylika barnsligheter får Sverges eologiska kartverk, enkelt och värdigt framrädande, en plats värdig dess bearbetning, en kanske för hög för landets tillgångar, synnerhet i förhållande till ett ekonomiskt artverk, sådant det bör blifva. Äfven detta artverk kan nu blott omnämnas i förbigånde.