Aftonbladet – 11 augusti 1868, sida 3

ning som helst beröfvar sin medborgare lit ;vet, är ett verkligt odjur i menniskogesta och att man för samhällets säkerhet måst söka utfinna medel att aflägsna sådana odju från det ädla menskliga samfundet, der om kunna meningarne ej på någon tid var delade. . Men här frågas: Ar bödelsyxans använ dande det rätta sättet att befria sig frå dessa eländiga? Tror man sig härigenon häfva det onda och upprycka det med ro ten? Eiler är det ett slags hämnd eller ve dergällningsrätt man dermed vill utöfva Härtill svaras: Hvad det första angår, tro jag att man i stället för att utrota det onde snarare förvärrar det, då man genom desse blodiga handlingar ingjuter ett slags likgiltighet för menniskolifvet och förhärdar hjertat. Detta faktum har blifvit bekräftadt i Portugal, ty efter dödsstraffets afskaffande ha mord der blifvit mycket sällsyntare. Och hvad det senare angår, ligger svaret temligen lart och nära, i det Herren sjelf säger: Hämnden hör mig till. Underligt förefaller det mig, att, såvidt jag känner, ingen röst, hvarken inom eller utanför storthinget, inom vårt land höjt sig not detta straff ). Kan man deraf draga len slutsatsen, att norrmannen är mera blodörstig än hans svenska broder? Eller är len borgerliga tryggheten, genom detta strafts ipphäfvande, utsatt för större fara här än 108 det svenska folket? Men beklagligtvis segrade i Sverge äfven lenna gång motpartiet, då gamla vanor och ördomar hos ett stort antal menniskor äro iksom ingrodda med modersmjölken. Om de ned en fasa som kommer håren att resa sig vå deras hufvuden läsa om menniskooffer hos nånga råa folkslag, hålla de dock strängt på dessa offer hos sig sjelfva. Om än berekelsegrunderna äro olika hos de olika naionerna efter hvars och ens institutioner och irfda bruk, är dock handlingen densamma: 108 oss såväl som hos dem ingenting annat an menniskooffer. — — — . Att Sverges liberala parti snart måtte egra i striden om denna fråga vill jag hopas; och att den tid ej mätte vara aflägsen a den skandinaviska jorden ej mera dricer missdådares blod. De många stora ch dyrbara fängelser man under den senare iden nppfört i alla delar af vårt land kunna jena till vistelseorter för sådana brottslinar, som efter vära nuvarande lagar dömas ll döden. — — Man hör ofta i tidninarne omtalas att sådana grofva förbrytare igga i dagen en sann ånger öfver sina stora rott; möjligt, men jag tviflar på äktheten f den ånger som framkallas med bödelsxan öfver hufvudet. Kunde dessa enkla rader tjena till att förå mera inflytelserika män i vårt samle att taga sig an denna sak, kunde man åhända göra sig förhoppning om att en ing se blodfläcken utplånad från vår eljest . liberala kriminallag. Som bekant ha dock på de senaste veckorna, efter den hemska scenen på Skedsmo, flera sådana uttalanden egt rum. Red. anm.