Aftonbladet – 11 augusti 1868, sida 3

Fl drungen ist und des Mannes Werth im öffent1 lichen Leben bestimmen hilft, ist die Haupturtsache des Flors der Pferdezucht und vieler an) dern Dinge, die wir in England bewundern. Der i Graf von Groswenor hatte lange Zeit ein Gestät, das als das schönste in Europa berähmt war; wås les ihm fär ungeheure Summen kostete, kann mats ) daraus entnehmen, das3 der Graf, nachdem er in Jeinem Jahr, in verschiedenen Wettrennen 200,000 Pf. Sterling, 000000 rdr svenskt rmt) gewonnen. hatte, dennoch einen bedeutenden Verlust auf söi-nem Marstall hatte. Nach diesen Einzelnheiten fwird man es begreiflich finden, das nur in EngHand die Mittel dazu gefunden werden konnten, Ida kein anderes Land solche colossale Reichtämer Jaufzuweisen hat. Leider sind die Wettrennen, die eigentlich nur die Hebang und Verbesserung Tder Pferdezucht zum Zwecke haben sollten, ausgeTartet und nur noch ein Mittel Geld zu gewinnen. Å Sie sind ein Hazardspiel. Es werden ungeheure I Summen auf einzelne Pferde verwettet, man spielt Jauf die Aussichten, welche ein Renner dem andern TI gegenäber auf den Preis hat. Daraus ensteben alle die Beträgereien und die unwärdigen Handgriffe, mit denen man den Gegner zu schaden sucht. Ä En annan lika sakkunnig som hedervärd författare, hr. Knobelsdorf, anför i samma ämne: Alle Uebel, welche das Spiel in ändern Ländern schafft und nach sich föhrt, sind eine Kleinigkeit SSA das, was die Sucht auf die Schnelligkeit der Pferde zu wetten in England hervorbringt. Det är icke första gången nu, som man försökt, att göra offentliga kapplöpningar hos oss fashionabla. Hr grefve H. von Fersen, i förmögenhetsvilkor en engelsk lord, fast i smått, införde här år 1831—32 sådana gentlemannalika förströelser. Den ädle grefven köpte af baron Biel på Weitendorff . för 23,000 rdr biägsfärne Joung Tyresias, Robbin och Schouffler. grefven egde dessutom kapplöparne Doriches och Young Darling. Samtidigt härmed skänkte generalkonsul Anastasy i Alexandria till då varande H. K. H. kronprinsen: Beduinerhingsten Embark). Oaktadt god tillgång på ädla kapplöpare och oaktadt den vördnadsvärde grefve Björnstjerna, som under ett långvarigt vistande som svensk ambassadör i London der inandats förkärlek för sådana aristokratiska sports, och fastän hr Alexis Noring, lika utmärkt såsom veterinärskriftställare som jokeyryttare gjorde allt sitt till, vunno dessa löpningar ingen fast i vårt land, ty de saknade helt och hållet allt nationelt intresse. Vårt koperade land har tre fjerdedelar af året vägar, fulla af snö-och dy, och på dessa göra carriere-springare, om än deras anor äro aldrig så väl dokumenterade i general Stoobbok för vunna Steeple-chase, ingen lysande carriere. Säkerligen gå vi öfver ån efter vatten, då vi förbise vårt lands gemena,, men oömma och härdade, inhemska hästracer, hvilkas utmärktaste individer böra genom offentliga trafkapplöpnin; psökas för att sedan användas såsom afvelsdjur. n oöm, stark och uthållig svensk eller norsk häst, som på våra under största delen af året i miserabelt skick varande landsvägar kan i traf tillryggalägga för åkdon, belastadt med 4 5 centners vigt, en mil på 16 å 20 minuter, är i hästkännarens ögon alltid en vacker häst, om än en briljant encolure ej smeker ögat, ty endast det, som duger, är verkligen vackert. Den svenske hästegaren bör utan föregående tränering kunna när som helst förevisa hvad hans upparbetade och öfvade trafvare, såväl under sadel som för åkdon, kan åstadkomma. Engelsmännen göra visserligen stor affär af deras trafvare Tom Tumb, som år 1829 sprang etthundra engelska mil på 10 timmar och 30 sekunder; de ryska kirgiserna köra ofta 6 werst på 8 å 9 minuter, och de förnäma knesafne i Simbirska gouvernementet hafva hästar, med hvilka de i en sträcka kunna i traf köra 50 werst, men Sverge, Norge och Finland hafva också att uppvisa grofhåriga, långhofskäggiga hästar, som åstadkommit rätt vackra resultater. Hr hofmarskalken Fr. Aminoffs finska sto Trissan tillryggalade i traf för kappsläda 600 alnars bana på 20 sekunder. Respektive egaren körde henne för karriol på 5 timmar den sjumilslånga och mycket backiga Tägen mellan Fogelvik och Norrköping och intog sjelf under samma tid middag vid Gusums bruk. Utur hr Aminoffs bref till författaren häraf torde få reproduceras: Och bör jag såsom bevis på stoets styrka och uthållighet nämna, att ju närmare hon kom till hemmet, Norrköping, synnerligen från Söderköping, ökade hon. sjelfmant farten till den grad, att de sista fem fjerdedels milen tillryggalades på trettio minuter. Den varmhjertade hästvännen hr Reisenhoffs berömde och tyvärr förlidet år dödade trafvare Telegrafen sprang med lätthet 800 alnars bana på 24 åa 26 sekunder. På långmål nändes aldrig den ädle egaren låta denne sällsynt gode häst visa hvilka utomordentliga saker, som denne kunde åstadkomma. Den vördnadsvärde veteranen bland dem snart utdöda stammen utaf vänner af den nordiske hästen hr brukspatron J: F. Wegelin, boende i-huset n:r 4 vid Observatoriigränd, är den man, som tillförlitligast kan döma om hvad den norske trafvaren förmår ådagalägga af snabbhet, styrka och uthållighet. Hr Wegelin var i sin ungdom egare af.de dyraste och utmärktaste norska trafvare, som till exempel Sleipner Varg och var desslikes vårt lands dugligaste :kappkörare. Hans annotationer i denna väg böra öfverlemnas till Svenska kapplöpningssällskapets arkiv. Den: entusiastiske hästvännen hr L. P. Ekedahl i Norrköping körde på 7 minuters tid sin stora, grofva, klumiga Sven för gigg mellan Månstorp oeh Engelolm, en half mil, fast två rätt bastanta karlar sutto i åkdonet. Denne välbyggde trafvare eges nu af Tanto sockerbruksbolag härstädes. Hr öfverdirektör Norling körde i källossningen uti Mars månad sina stora Jemtlandshingstar Lille och Store Sultan på fem timmars tid för hjuldon mellan Upsala och Stockholm, och fingo djuren under samma tid tillräckligt flåsa ut vid Märsta gästgifvareård. Den gamla, svenska hästracen, som vårt lands lokala förhållanden skapat mera för traf än carriere-rörelse, har stor del i vår krigiska ära, ty Gustaf II. Adolfs, Carl X och tolfte Carls dödsföraktande ryttareskaror, dessa stridens ljungeldar, hade säkerligen icke vunnit ett i sekler så ärorikt namn, om dessa karlavulna krigare ej ridit utbålliga, starka samt för försakelser och klimatets vexlingar oömma hästar, i hvilkas ådror ej fanns en droppa kapplöpareblod, som till exempel den välkände småländske Brandklipparen,, hvilken med stor bravour deltog i alla de tre stora Carlarnes alla mödosamma krigståg. Klokast gör det land, säger fransmannen M. de Dombasle, som egnar största omtanka åt de vid landets klimat och foderämnen vanda djurslagen, och genom urval af afvelsdjur samt afkommans rationella uppfödande söker bibringa den inhemska racen möjlig, förbättring. LE ) Excellensen af Wetterstedt erhöll af generalkonsuln -hingsten Abdallah och H. K. H. kronprinsen stoet Sarah och hingsten Embark. CESAR Till Redaktionen af Aftonbladet I Redaktionens uppmärksamhet torde få fästas på det. lindrigast sagdt. mindre grannlaga bemötande.