Aftonbladet – 11 augusti 1868, sida 3

i Wien. Det stora flertalet af dem, — säge det nordtyska bladet, —som strömma samma; i Prater, betraktar festtalen såsom en pikan tillsats, hvilken är lika oskiljaktig från e modern skyttetest som musik från militäre eller senap från en måltid. Den applåd hvarmed man helsar hvarje patriotiskt kraft och stickord, pålägger ingen något offer; de! betraktas tvärtom såsom ett välgörande ret: medel och utdelas derför med den störst: frikostighet, utan att man derför öfvertage någon allvarlig förpligtelse... Redan före 186( var skyttefesternas betydelse mycket proble. matisk, men efter slaget vid Sadowa och -J upprättandet af det nordtyska förbundet he de ovilkorligt nedsjunkit till rangen af van liga folkförlustelser. Påståendet att de befrämja nationens skicklighet i vapenbruk har blif. vit ännu mindre berättigadt än tillförene, di vapenöfningarne numera på ett allvarligare sätt äro införda i det praktiska lifvet; föreI gifvandet att de tjena den nationella enhetstanken äri grunden meningslöst, sedan denna f tanke erhållit de största politiska medel til Isitt förfogandej. Dertill kommer, att skytteI festen i Wien, för såvidt den öfverhufvud kan stå i något förhållande till den tyska enheten, snarare måste skada än gagna denna. Ty alla de, som önska att gifva denna fest en politisk karakter, äro den tyska enhetens fiender, lika mycket om med eller utan vetskap, om af beräkning eller af passion. De påstå visserligen, att de blott äro motståndare till Preussen, men narunet gör intet till saken, ty det står fast, att den största hälften af tyska nationen, äfven om man räknar österrikarne med, betrakta hvad herrarne 1 Wien förstå med tysk enhet såsom den nyss vunna nationella sjelfständighetens undergång., Med hänsyn till österrikarnes egen ställning anmärker bladet dernäst: De förståndiga bland dem skola nog akta sig för att anse sina egna önskningar såsom fakta, eller att anse de svulstiga tal, hvilka hållas af några otillräkneliga folktribuner från Frankfurt och Stuttgart, för tyska folkets stämma. De kunna icke annat än le, när man på jernbanperronerna kommer emot dem med edliga löften, hvilkas uppfyllelse blott låter tänka sig såsom följd af ett krig af ofantliga dimensioner, och hvilkas värde är af ungefär samma betydelse, som när en tokig person ger oss en anvisning på engelska bankens kapitalförmögenhet. Något annat är det naturligtvis, när tyskarne i Österrike begagna festen för att uttala förhoppningar, som de knyta till historiens gång. När de hoppas, att de i tidens lopp en gång skola bli återförenade med Tyskland, så är detta icke blott en ingalunda orimlig tanke, utan tillika en önskan, som möter sympati hos 40 millioner i riket.. Men ett böra österrikarne icke förbise: icke såsom österrikare, utan blott såsom tyskar kunna de finna väg till oss, När derför ett wienskt blad framhåller, att Tyskland icke kan bli färdigt utan sterrike och att pragfreden af denna orsak är ohållbar, så måste vi, protestera mot ett sådant sjelfbedrägeri. Österrike kan såsom Österrike aldrig mer inträda i det tyska samfundet, af det enkla skäl, att Österrike icke. är någon tysk stat och derför att det hos oss aldrig kommer att söka något annat än ett underordnande under dess intressen, hvilket vi aldrig kunna finna oss uti Vilkoret för Österrikes upptagande i det tyska riket är efter Weserzeitungs mening alltså denna stats fullständiga upplösning och en utsöndring af dess tyska elementer, hvilka då tillika med stamförvandterna i Sydtyskland skulle upptagas i nordförbundet och underordnas Preussens ledning. För det sydtyska partiet gestaltar sig frågans lösning naturligtvis något annorlunda än för. den nordtyska organen. En af detta partis ifrigaste förkämpar, Frankfurter Beobachter, yttrar sig om den wienska nationalfestens betydelse på följande sätt: Denna fest, hvilken i början blef hånad från flera sidor, framställer det mest lefvande uttryck för den stora tanke, som lefver i 40 millioners hjertan: Sålunda kan det icke längre förblifva; det sönderrifva Tyskland måste åter förenas; Pragfreden är ett dödfödt verk. Denna sats skall, hvad som än må hända, visa sig allsmäktig till trots för den dyna-, stiska politiken och -nordförbundets 800,000 bajonetter. Den skall bli verkliggjord ännu innan den nuvarande generationen gått till hvila i grafven. Den enda frågan är; Skall det ske genom en katastrof eller på fredlig väg till Tysklands lycka? Och om Preussen väljer det sista — en verkligt stor, ja en blott någorlunda förutseende statsman skulle af sig sjelf göra det från en preussisk ståndunkt — så gifves det blott en Jösnings den består deri, att den preussisk-nordtyska makten samt Österrike och sydförbundet träda tillsammans i ett förbund, som har sitt säte och sitt valda parlament på neutral grund (Frankfurt). Detta är den tyska frågans enda möjliga lösning på fredlig väg; hvarje annan lösning, eller äfven blott det passiva vidhållandet vid det nuvarande tillståndet, skall om kortare eller länre tid bringa Europa ifrån Weichseln till Aedelhafyvet i krampryckningar, hvilkas like man icke upplefvat sedan -den napoleonska krigstiden. u längre det nuvarande tillståndet fortfar, desto mer skall den tyska frågan komma att spela samma roll som den orientaliska frågan nu spelat i Europa under ett helt århundrade, blött med den skilnaden, att sakerna icke:så genom konst låta utdraga sig på längden i Mellaneuropa som det kan låta sig göra i Turkiet, der diplomatien anställer sina experimenter med en usel. och liflös lekamen. Tyskland är en lefvande källa och Orienten blott en vattenpost — deri ligger den ofantliga skilnaden, som nog skall bli kabinetterna och diplomatien tydlig innan ett årtionde förgått. RYSSLAND ocx POLEN. Enligt Dziennik kommer på platsen framför ståthållarepalatset i Warschau ett monument att uppresas öfver förre ståthållaren öfver konungariket Polen, grefve Dn 0 AT Rn EA La