Aftonbladet – 11 augusti 1868, sida 2

väl för dem? Om de hade kunnat tala, skulle icke då deras svaga, hviskande röster ha höjt sig för att förebrå den hämdlystna flickan, som hade fört lifvets vreda känslor till deras lugna, fridfulla område? SJUNDE KAPITLET. Mrs Courtenay hade lemnat Dublin för ett år sedan, då mr Ryan gjorde en resa till London. Då han kom dit, gaf han sig knappast tid att äta, innan han tog en vagn och for åstad för att besöka sina gamla vänner. Mrs Courtenay bodde i en täck liten villa . Boyswater — ett vackert, hvitt hus, omgifvet af gröna träd. Mr Ryan gaf platsen en tillfredsställd blick, i det han steg af och såg det i detiklara månljuset en kall vårAfton. Det här är Doras Lund, tänkte mr Ryan. En nätt liten huspiga öppnade dörren och släppte honom in. Det är rätt, tänkte mr Ryan, ingen page i livre — inte någon drummel till bejent, utan en otadlig ung qvinna. Dora är n förståndig flicka. Den röda trappmattan ned sina messingsspikar, den rymliga förstugan, prydd med vackra blomkrukor, stärkte let gynnsamma intrycket, och förmaket ökade let ännu mera. Och ett högst förtjusande örmak var det, icke inredt med någon synwerlig lyx, men smakfullt och elegant. Doras konungarike!, tänkte mr Ryan; ch då dubbeldörrarne öppnades, och Dora rädde in i rummet; klädd i en hvit sidentlädning, med rosor blommande vid sitt bröst ch en blomsterkrans i sitt guldskimrande vår, såg hon i mr Ryans ögon ut som den agra drottningen i detta lilla rike. Mr Ryan vetraktade henne och förmaket, såg derefter vå mrs Courtenays svarta sidenklädning och