Aftonbladet – 11 augusti 1868, sida 2

bestämd, gaf han slutligen vika. När allt kom omkring, var det ändå inte en så dum plan att flytta till Frankrike. Frankrike var den tiden billigare än det nu är, och sparsamhet måste ännu en gång bli lagen för mrs Courtenays lif. Det är alltid bedröfligt att behöfva spränga ett hem, och så fann Dora det nu, trots sitt största mod. Då man hade kommit till full visshet om att icke en skilling af -hennes förmögenhet stod att rädda, reste mrs Courtenay och mrs, Luan tillsammans öfver till Frankrike. Ännu en gång fann sig John Luans mor uti att skiljas från honom för att derigenom skilja honom från Dora. Hon visste att det bästa sätt, hvarpå hon kunde få mrs Courtenay och hennes dotter att stanna der, var att följa dem dit. Hon hade en stark misstaåke nu att hennes vankelmodiga svägerska åter skulle flaxa tillbaka till England, så framt hon icke vakade öfver henne. Hellre är att utsätta sig för detta, ville mrs Luan till och med afstå från att säga farväl ät sin son, som ännu inte hade kommit tillbaka från Oxfordshire, der han sökte att få en anställning. Innan kort kom ett bref från Rouen hvaruti Dora underrättades om att mrs Courtenay hade funnit den allra som trefligaste lilla bostad, och att hon skulle känna sig fullkomigt lycklig, om hennes kära Dora snart ville komma. Boet såldes af en mäklare, och då Dora rhöll. detta bref, hade hon endast att packa in kappsäck och lemna det hus, der hon hade illbragt så måvga angenäma stunder. Hon k genom det alldeles ensam och suckade äkta öfver förlusten af siva fyra hundra und om året. Hon betraktade med en venodig blick det öde förmaket, som hon hade änt ett sädant nöje at att pryda. (Forts.