Aftonbladet – 11 augusti 1868, sida 2

gång var det äfven förbi med detta nya lif, som hade varit så behagligt — beundrarne. bjudningarne, de små lyxartiklarne och de många beqvämligheterna. Allt detta var nu borta, och mr Ryan svängde icke längre detta kapitalets trollspö, som kunde besvärja det fram igen. Med ett tungt hjerta lemnade han sina vänner och tillbragte natten med att grubbla öfver planer till deras förmån. Men då han kom tillbaka den följande dagen, fann han att allting redan var ordnadt, utan hans tillbjelp. Det tjenar ingenting till att klaga, ser ni. mr Ryan,, sade mrs Courtenay med en ton af glad frimodighet. Att stanna här i London kan inte komma ifråga, och luften i Dublin kan jag inte fördraga; vi tänka derföre resa till Frankrike. Till Frankrike! Men hvem är det som satt detta i hufvudet på er, mrs Courtenay ? Ingen, svarade hon temligen snäft; men jag är öfvertygad om att mitt fäderneslands uft är bäst för mig. Mr Ryan såg från den ena till den andra. Mrs Luän satt och såg i väggen, och Doras ögon voro sänkta. John var icke närvarande. Och hvad säger John Luan om det här ? frågade han. John vet ingenting om det, svarade hon likgiltigt. Han begaf sig till Oxfordshire med det första bantåget, och var inte mer än fem minuter sedan jag beslöt att Rouen skulle bli vår framtida bostad. Men nu, mr Ryan, har jag en stor ynnest, att utbedja mig vt er; Mrs Luan och jag skulle genast bege ss af och arrangera om vårt nya hem. Vill Ni vara så god och taga hand om Dora och sjelpa henne att sälja möblerna? Mr Ryan försökte att göra invändningar, nen motstånd endast stärkte mrs Courtena; sitt beslut. Då mr Ryan såg henne så