Aftonbladet – 10 augusti 1868, sida 2

välta TOA STEL, alL Underralteiser om på u ka orter och af olika personer gjorda rön h erfarenheter, som dervid kunna meddet s, de olika åsigter som kunna framläggas, hemtas vida fullständigare och säkrare gemm den mångfald af tryckta afhandlingar h tidskrifter rörande jordbruket, på hvilka an nu har tillgång, än genom muntliga födrag, som i anseende till tidens knapphet äste blifva korta och knapphändiga. I ånga af de ämnen, rörande hvilka jordbruwrne med förkärlek utbytte äsigter vid de rsta landtbruksmötena, och hvilka fortfande äro upptagna bland öfverläggningsämna, läter sig icke heller något nytt gerna .ga, sedan ämnena blifvit mångfaldiga gån r och vid olika tillfällen utdebatterade. Å dra sidan hafva utställningarne vuxit i nfång och vunnit i betydelse i samma mån m dels jordbrukets, boskapsskötselns och askinfabrikernas framsteg lemnat materiaer till allt rikare och märkligare utställingar af deras alster, dels ock de förbättade kommunikationerna och statens frikotighet att utan afgift å sina jernbanor forsla essa alster, möjliggjort deras sammanförande allt större och större massor. Den omflyttning af intresset från ett om-l, ade till ett annat af landtbruksmötenas verkamhet, hvilken sålunda småningom förbeedt sig, har blifvit fullständig vid det nu ållna mötet i Stockholm. Öfverläggningarne afva här fallit helt och hållet i bakgrunen, och de hafva icke ens att förete någon nda episod, som kunnat vid dem åtminstonel ör ett ögonblick koncentrera ett sådant inresse, som t. ex. i Carlstad fästades vid ehandlingen af skogslagstiftningsfrågan och rågan om tullen å ladugårdsprodukter, eller Malmö vid debatten om jordbruksbankerna. Je vid ötverläggningarne tillstädesvarande ötesdeltagarne ha också i allmänhet varit I antalet ganska fåtaliga, och denna omtändighet har i icke ringa mån återverkat vå de resp. talarnes stämning. Ett så mycket lifligare intresse har man gnat utställniogarne. Dessa ha också varit ut sådan omfattning, att blott en flyktig öfverblick af det hela tagit tid och krafter sanska mycker i anspråk. De mötesdeltasare, för hvilka en Stockholmsresa icke höer till hvardagligheterna, ha dessutom måst spara både på tid och krafter för att kunna se sig om bland hufvudstadens märkvärdigeter och i dess natursköna nejder. Men lessa omständigheter i förening hafva i hög srad skingrat mötesdeltagarne, så att något sådant samlif, någon sådan flitigare sammanvaro, som vid de äldre landtbruksmötena företett sig, här föga ifrågakommit. De båda festmiddagarne, vid mötets öppnande och vid less afslutande, hvilka väl varit afsedda att något allmännare samla mötesdeltagarne, hafva i mycket ringa mån härtill bidragit å priset vid båda tillfällena varit satt så jgt, att blott ett fåtal personer deltagit i dessa banketter. Mängden af föremål, som tagit mötesdeltagarnes uppmärksamhet i anspråk, har väl äfven vällat, att icke särdeles många deltagit i de för dem särskildt anordnade utflygter. Men om detta landtbruksmöte således har en karakter, väsendtligen skild från de föregående möteras, måste det i allt väsendtligt antagas hafva haft en lysande framgång. Utställningarne, hvilka blifvit dess hutvudsak, ha varit i hög grad rikhaltiga och lärorika, och, man kan af det ofantliga tilloppet af besökande, både från landsorten och från hufvudstaden, med visshet draga den slutsats, att bestyrelsens och utställarnes förenade bemödanden för åstadkommande af detta resultat, skola bära frukter för utvecklingen af vårt lands modernäring och de mångahanda yrken och slöjder, som arbeta i hennes tjenst. Viha örut vid flera tillfällen baft anledning vitsorda de lyckade anordningar, som blifvit vidtagna för mötet. Att utställningen måst splittras i två längt från hvarandra aflägsna afdelningar — i Humlegården och i Slöjdskolan — har väl varit den stör sta och egentliga olägenhet, öfver hvilken man haft att beklaga sig, men den hade naturligtvis ej kunnat öfvervinnas utan genom upp rande af en särskild utställvingsbyggna Humlegården för de nu i Slöjdskolan utställda artiklarne; men man har rmodligen ryggat tillbaka för kostnaderna, he:st man väl knappast hade vågat påräkna et: sådant deltagande från allmänhetens sida som nu egnats utställningarne. Att deras koncertrering på ett ställe måste vara ett önskningsmål vid framtida möten, tillåta v oss likväl att betona, och vi k: nna icke underlåta att erinra om de betydliga uppoffringar, som provinsen Wermland och staden Carlstad hade underkastat sig för att vinna detta resultat vid det i Carlstad hållna tionde landtbruksmötet. En annan omständighet, öfver hvilken man beklagat sig, har varit, att det ej blifvit kungjordt att djurutställningarne skulle fortgå endast de första mötesdagarne. Vi våga ej med visshet säga, att detta icke någon gång varit offentligen omnämdt, men hvad vi veta är, att resande, som hitkommo först mot slutet af veckany i den tro att utställningarne skulle fortgå så länge mötet egde rum, funnit sig högeligen besvikna i sin förväntan vid anblicken at tomma spiltor, bås, kättar och burar. Hufvudstaden har under mötesdagarne företett ett så rörligt lif, att vi knappast kunna erinra oss hafva bevittnat något dylikt, om icke möjligen för någon enda dag vid kongl. kröningseller förmälvingshögtidligheter. Industrioch konstutställningarne 1866 samlade aldrig på en gång så talrika resande i bufvudstaden. Tilloppet fördelade sig då på en längre tid; nu sammanströmmade alla på några få dagar, under hvilka för öfrigt en god del af hufvudstadens egna invånare drogos åt utställningslokalerna, förnämligast åt Humlegården. De densamma tillgränsande gatorna ha också från morgon till afton böljat ar menniskor. F e I s V s Vv V u Vv 4 i l t i I l l i ( 1 ( s l 1 1 s 1 ; Utställningen i Humlegården. Vi fortgå i dag med skildringen af maskinoch redskapsutställningarne, dock förutskickande den förklaring, att tid och utrymme ej tillåta oss så detaljeradt omnämna alla dessa utställningsföremål, som deras fulländning i a betets utförande och deras mångfald utan tvif. vel hafva rätt att göra anspråk på. I det föregående ha vi yttrat, att om vårt lands i bruk på de senare åren gått mycket framåt, så har ock industrien, särskilt hvad kon a lagg KL