Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 2

var nu och äfven allt framgent möjligt fö Dora att förstå denna qvinna, som hon had känt i hela sitt lif. Hon såg att hon sörjde derför att hennes son var skild från henne men hon förstod icke denna sorgs verklig; natur. Bästa tant, sade hon och satte sig De bredvid henne, ni fär inte lägga denna skils messa så hårdt på sinnet. Det ligger uta tvifvel i alla unga mäns natur att lemna den som de mest hälla af. Jag är öfvertygac att John tänkt på det här i lång tid, och di han fick de femhundra punden, kunde hal icke längre motstå frestelsen.n Tmuan svarade icke ett ord härpå, uta reste sig upp och ryckte till Doras stora för våning af sig mössän och kastade den bort andra ändan af rummet, med degsa ard: Usch, hvad mitt hufvud är hett! Att rycka af sig mössan och slänga: dei ifrån sig, blef från denna dag en af mr Luans vanor. Setter KAPITLET. Det är möjligt att Paul Courtenay ände till det sista hade hyst ett svagt hopp, och utt hans onkels testamente var ett ålag föl Hongin. Det föreföll Dora som om han såg mera allvarlig och dyster ut efter Johns afresa än han någonsin förut hade gjort. Hor observerade honom oaflåtligt, och hon tyckte att han såg mer än vanligt blek och allvarig ut en afton på våren, som följde efter mi Courtenays död. En bok låg öppen framföl honom, och han vände icke ens dess blad. Någonting nytt har inträffatn, tänkte Dora Mr Rvans inträde gaf hennes tankar et aanan riktning. Mr Ryan kom numera ofta och helsade på dem om qvällärne. Han hade placerat de tusen pund, söm de hade ärst, på re oågut wtkrbart sätt, och dubblingen och tre