Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 2

DORA). Roman itvå delar af JULIA KAVANAGH. Örfversätvning från engelskan af C. J. Backman. Jo, Dora, det ämnar jag. Min första tanke var att skicka dem tillbaka, och om mr Courtenays dom hade varit orättvis, skulle jag inte rört ett enda öre deraf. Men detta är just det bittra, att jag inte kan anse mig orättvist behandlad. Jag har haft en möjlighet att ser men har inte förstått att RA den. et var rent spel, Dora. Jag skulle endast visa en löjlig och falsk stolthet, om jag vägrade att mottaga den gåfva, som min slägtingi sil någ sändt mig. : Dora teg. Hon gjorde sällan någon invändning mot vågot som hennes bror hade beslutt. Att behaga och lyda hosom var hennes lefnads lag, och då han jnna en gång sade att det var sent, tog hon vinken i akt och lemnade honom. Mrs Courtenay låg redan i djup sömn, men Dora kunde icke gemast gå och lägga sig. Hon kunde icke glömma Paul, der han satt vid sin ensliga härd dernere och sörjde öfver sin förlorade kärlek och en förlorad förmögenhet, kvilka båda hade lidit skeppsbrott i samma storm em af föga intresse för den kalla verlden, som åsåg det, men för honom huru bitter! och qvalfull! Slutligen kom han uppför trapporna, men äfven han gick icke. till hvila. ) Se Av B. 173; 174, 176 178 och 180.