Aftonbladet – 6 augusti 1868, sida 3

Och nu mäste jag åter gripa till mina juridiska böcker,, sade Paul den följande morgonen. Detta var lättare sagdt än gjordt. Pauls tankar voro icke längre med kärlek fästade vid hans arbete. Hans ärelystnad hade fått ett annat mål, och det yrke han hade valt syntes honom nu torrt, platt och gagnlöst. Den der katalogen hade fört hans tankar i en annan riktning. Och så förflöt tiden. Mrs Courtenay undrade öfver sin svågers tystnad. Han borde veta att Paul är orolig, sade hon, och skulle äfven säga honom att katalogen är sådan som den bör vara. Jag tror att han kom i gräl med min salig man, den engeln, för att han gifte sig med en fransyska; men äfven den saken borde väl nu vara glömd, och han kunde gerna komma hit och besöka mig. Och om han inte vill träffa mrs Luan, så kunde han ju alltid laga att ban finge veta när hon inte är hemma, och i alla händelser borde han väl åtminstone skicka oss en korg med vildt. Mr Courtenay gjorde emellertid icke något af allt detta. Jag fruktar inte ändå, sade Paul till sin syster. Jag är säker om att min åsigt rörande det der saltkaret är den rätta.o Naturligtvis är den det, Paul. Ack, du är trognare emot mig än Palessys hustru var emot honom. Hvilken präktig karl han var! Hans motgångar och gäckade förhoppningar skulle ha beröfvat en hvar modet, utom en verklig hjelte sådan som han. Det gjorde mig riktigt godt att läsa om honom i går. Han hede arbetat i nio månader, hans ugn var färdig, hans vaser vöro färdiga, hans emalj var färdig — endast eldprofvet återstod ännu. I sex dagar och sex ä passade han på elden, ochi sista ögonU då segern redan tytvktes vara vin