Aftonbladet – 6 augusti 1868, sida 3

nen, saknade han ved. Han tog nu allt hvad han kunde komma öfver — stolar, bord, möbler, sjelfva golfvet i sitt rum, och hans hustru blef alldeles utom sig och grannarne kommo och sade att han hade blifvit galen och att han tände eld på sitt hus. Denna galenskap var emellertid hans sista. Han hade segrat och kände nu den italienska hemligheten och hade gjort den till sin. Och du har skrifvit en god katalog och utfunderat hemligheten med den märkvärdiga porslinspjesen, och Deenah skall bli ditt, svarade Dora. Och som du hjelpt mig med katalogen, skall du ha dina egna rum i Deenah. Dora skrattade, men ännu var det föga liknelse till att något sådant just så snart skulle inträffa. Tiden gick, och mr Courtenay gaf icke något tecken ifrån sig. Allesamman lefde de i spänd väntan, med undantag af mrs Luan, som grubblade dag för dag, icke längre öfver huru hon skulle få ljus och ved, utan öfver sättet huru hon skulle kunna skilja John och Dora från hvarandra. John måste resa till London, upptäckte bon slutligen. Men för att komma till London behöfdes olyckligtvis penningar, och hvarken John eller hans mor hade några sådana. Andtligen skref mr Courtenay. Det var Dora som tog emot brefvet tillika med ett stort försegladt paket af postbudet. Hon kom in dermed i salen, der Paul stod och drog på sig handskarna för att gå ut. År det mitt öde du kommer med? frågade han montert. Ja, jag tror dets, svarade Dora. ,Det kommer trån Decnah. Mrs Luan lade ifrån sig sitt lapptäcke. Kanske att det ändå, när allt kommer mkriog är bäst att John inte reser till Londe tidkte Höm STädk om mr OR