tbersah es, dass der Ackerbau gemeine, Lastfuhrwerk starke, körperlich grosse Pferde verlangt. Man sorgte nur fir die Armeen und fir den Luzus, man machte die Nährkrait der Wehrkraft dienstbar, man verlor am Ende die Grundlage, indem man alle Landracen verniehtete und sah zu spät ein, dass ein Kreuzen ohne reine. constante Racen ein Zächten aufs Ungewisse sein. Svenska kapplöpningssällskapets ädla och för hästkulturens förbättring nitälskande sekreterare hr löjtnant af Harmens torde fästa sällskapets värda uppmärksamhet härpå! Stockholm den 4 Augusti 1868. KE