Aftonbladet – 4 augusti 1868, sida 3

bli att säga, och dermed gick han till fönstret för att se efter den intagande gestalten, som lätt hoppade bort nedåt vägen fram till mrs Smiths vagn. Sådana smältande svarta igon och sådana vackra ögonbryn! Jan, svarade Dora likgiltigt, de äro det verkligen. Äfven hon såg etter Florence, och när hon letta gjorde, sökte hon på samma gång lösa n gåta, som mången qvinna före henne har ;rubblat öfver. Huru kommer det sig att lickor lika denna Florence, som icke ha skönhetens bättre och ädlare del, skönhet i less stora eller älskliga mening, utan endast n vacker hy, eller väl formade ögon och int hvälfda ögonbryn, som ha föga förstånd ch icke synnerligt mycket hjerta, huru komner det att dessa kunna vinna, ja, och äfven behålla mäns hjertan? Paul har aldrig varit densamma mot mig edan han såg hennes ansigte, tänkte Dora ned svällande hjerta; och det är väl för nig att jag icke bryr mig om John, ty han x redan alldeles betagen i henne. Huru bär on sig ät?v En förtretlig fråga. Huru ofta har icke n man med förstånd, hjerta och karakter jort sig sjelf en dylik fråga, då han sett ig tillbakasatt för en rå och tomhufvad arr! Men Dora tänkte endast på sin egen ak, och hon tänkte derpå liksom med en lunkel aning om hvad framtiden skulle medöra. Då var hon icke öfverraskad af att öra John, sedan han lemnat fönstret, börja ala om Florence Gale; men ämnet föreföll jenne temligen tröttsamt. Hon kände sig ielt glad, då hennes tant kom in, och ännu ladare, då hon sent på qvällen satt allena ch väntade på Paul. Hon såg in i elden och försökte att se Jeengh Heryth Myn så hejade kon stig