——— — — —————— — — — — ——-. — Nå ja, än sedan? Ar han då så motbjudande? Tro mig, Deenah kommer att göra honom frestande nog.n Men han har ju hustru och små flickor! ropade Florence. Jag sade er ju det härom dagen. Jag får be er att ni inte måtte tråka ut mig på det der sättet, mr Ryan! Ja, det är förargligt nog. De der små flickorna skulle inte göra synnerligt till saken; men hustrun är verkligen ett kinkigt hinder. Florence skrattade och Dora tänkte med svällande hjerta, i det hon lutade sig ned öfver sin bok: Det är Deenah hon vill ha. Paul bryr hon sig inte om. Hon frågar inte ens hvad det är som fattas honom. Men detta förbiseende rättade miss Gale innan de skildes åt. Sedan hon tillbragt en halftimme med att lyssna till mr Ryans vexJande loford och pikar — och bara hon fick de första, brydde hon sig ej om de senare — gjorde hon plötsligt den upptäckten, att man väntade på henne der hemma. Jag sade till pappa att jag skulle gå och helsa på tant, sade hon förtroligt till Dora, och nu får jag säga att hon var utgången. Jag tänkte att få träffa Paul här. Hvyadär det som fattas honom? Han har öfveransträngt sig vid sitt arbete. Se så, Dora, om du sätter det der i hufvodet på honom, så blir den der välsignade katalogen aldrig färdig. God morgon, mr Ryan — sätt er nu ned och tag er en liten lur igen, och urgikta mig, som kom och störde er.n Dermed satte hon på sig sia utt, sedan hon med skälmsk artighet hviftat med den t mr Ryan, och hoppade vt ur rummet, utar att gifva hopom tid att följa heunt Bjlor bns inga på blockon: