Aftonbladet – 3 augusti 1868, sida 2

öv IVLCLaB — Svenska segelsällskapet. Enligt öfsed sätniades svenska segelsällskapet sisti. -dagsafton vid Fäcka Udden,, för an— illande af kappsegling, och utgjorde de i tillämnade täflingenr deltagande kuttrarantal omkring 20, deri inberäknade två ärgårdsfiottans båtar, , af hvilka den ena rdes af hertigen af Östergötland, en koerbåt, hitkomimnen från Göteborg, samt danlustkuttern Agnethe, tillhörig hr Hansen Sjöbenhavn och förd . af löjtnanten i dana marinen, Bruun. Ångaren Färdig var 1 som förut chefsfartyg, och ombord på imnda ångbåt befann sig segelsällskapets irektion. Sedan eskadern blifvit samlad, -ftades ankar och kl. 8 på qvällen passedes Waxholm. Något senare upphanns pgelsällskapet af hertigen af Dalarne, som nlände på sin nya, särdeles vackra angakt Therese samt slöt sig. till sällskapet. latten emelfan fördagen och söndagen. låg skadern ankrad i Grindafjärden, hvarifrån en i gär på morgonen under segel och Jaer bris sökte uppnå målet för täflingen, eler Kanholmsfjärden. . Såsotn vanligt lockade den tillämnade täfingsstriden a mängd Stockholmsbor ut att se densamma, och dessa embarkerade kl. 7 går på morgonen å de ångbåtar, som anwouserat om lustresor till täflingsplatsen. 3land dem var ångaren Göta, Som för änlamålet blifvit förhyrd af segelsällskapets lirektion, för att bereda sällskapets vänner och gynnare tillfälle att företaga en beqväm utfärd. Nämnda ångbåt, förd af kapten Bernh. Lindbom och prydd med flaggor, deribland svenska segelsällskapets flagga på stortoppen, lade först ut från Skeppsbrom och sedan följde ångaren Nore, alldeles fulllastad med passagerare, Prins Gustaf och flera andra mindre ångare. Luften på Mmorgonen var något töcknig, men frampå förmiddagen skinvgrade sig töcknet, himlen blef åter klar och solen framträdde strålande, ingifvande förhoppning om end angenäm dag. Lustfararne upphunno ett stycke hitom Kanholmsfjärden kappseglingseskadern, som under en allt mer och mer aftagande bris långsamt gled fram öfver den knappast af vinen krusade vattenytan. Småningom aninde allt flere och flere mindre ängare Oc ngslupar, så att ångbåtarnes antal, bland hvilka, utom de förutnämnda, .Voro Hållsviken, Ferm, Strömma-Kanal, Åkers-Kanal, Waxholm, Neptun, Jarlen, tillhörig Waxholuas fästning och särdeles vackert smyckar med flaggor, Prinsessan Sofia, Tärnan, Händig, Kraften, ombord å hvilken båt drätsel-nämndens första afdelnings herrar ledamöter befunno sig, stadda på en utfärd till Kanholmsfjärden, för att inspektera de ä stadens bekostnad derstädes uppförda båkar, två kanonslupar, hörande till skärgårdseskadern, slutligen uppgick till 19 större och mindre fartyg. — Alla dessa ångbåtar, smyckade med flaggor och fladdrande vimplar, fyllda med åskådare och en del med musik ombord, gingo fram och åter mellan de sakta framglidande, smäckra och koketterande kuttrarne, hvilkas segel allt mer och mer slappades, bildande det hela ett särdeles lifligt sceneri. I samma mån, som flottiljen närmade sig Kanholmarne, aftog vinden, så att fullkomlig stiltje rådde, då man framkom till täflingsplatsen. Den annars oroliga Kanholmsfjärden, som sällan gäckar seglarens väntan på en frisk bris, utbredde sin yta, blank sonr en spegel, och CEolus, i allmänhet gynsamt stämd vid segelsällskapets årsfester, hade Istoppat samtlige vindarne i sin säck samt hårdt tillknutit densamma. Då sällskapet alltid gemenligen förut haft tur, skall det väl också någon gång hafva otur. Nu återstod ingenting annat att göra än att vänta, och chefsfartyget Färdig samt alla de till flottiljen höTI rande kuttrar och ångbåtar visade ett ovan— ligt godt tålamod genom att vänta öfver en och en half timma, hvarunder dock de ifriga kappseglarnes och de nyfikna äskådarnes anI sigten betydligt förlängdes. Fram emot kl. 1 tycktes fader CEolus blifva litet gynnsammare stämd och lossade på säckbandet, så latt kuttrarne, förda af en lindrig bris, kunde I följa Färdig, som nedgick mot Djurölandet: -loch kastade ankar. Samtliga ångbåtarne rangerade sig bakom och på sidan om chefsI fartyget, hvarefter ett kanonskott derifrån gaf tecken till stridens början. Kuttrarne gingo nu en och. en i sender akter om Färdig, som, sedan alla kuttrarne passerat, lät; Itade ankar och styrde upp emot utmålet, I Stafsuddeholmarne. En kort stund syntes brisen vilja friska upp, och kuttrarne sträfvade upp emot målet, följda med stort intresse af äskådarne, af hvilka en och annan höll vad på Agnetbe, Alma och Mat ilda. I en hast inträdde dock åter en fullkomlig vindstilla, så att man slutligen nödgades gifva signal från Färdig, att kappseglingen var slut, hvarefter nämnda ångbåt och Götha uppsamlade kuttrarne, hvilka med beslagna segel af dem bogserades till Kanholmarne, der segelsällskapet sökte glömma dagens otur genom att intaga middag och förfriskningar. De eskadern åtföljande ångbåtarne gingo nu sina färde och togo vägen till Waxholm, der passagerarne gingo i land och tillbragte en del at aftonen. Ombord å Götha, på hvilken ångbåt ref. befann sig, Voro arrangemangerna för de lustfarandes beqvämlighet och materiella behof synnerligen väl anordnade. Under det middag serverades på det af ett tält öfvertäckta däcket, styrde denna :längare, för att undvika obehaget att i den I tryckande solhettan uti flere timmar ligga och vänta på eskadern vid Kanholmarne, äfven kosan till Waxholm samt lade sig nedanför fästningen mellan denna och Rindön, lemnande dem af passagerarne som så önskade, tillfälle. att bese befästningarne. KL. 8 gick Göta härifrån och inväntade eskadern å fjärden utanför Höggarn, sedan skymningen inträdt, och natthimmeln biifvit tillräckt lligt mörk, så att man kunde njuta af det ovanliga skådespel segelsällskapets hemfärd i I erbjuder. Att skildra en sådan hemfärd för dem, som ej varit med derom, är omöjligt. Den liknar ett feeri ur Tusen och en natt. Man Itänke sig den djupa skymningen, i hvilken de närliggande stränderna med dess lunder -loch klippor afteckna sig mot horisonten såIsom ofantliga skuggestalter, den mörka him len, från hvilken månan blänker i ett matt, rödaktiot ljus, hvilket icke förmår genomfe PP WE